sammy o lagge
•
fan vad kallt det är :(
Last day in the BIG
Nu är vi framme vid sista dagen på resan. Vi sitter i hotell-lobbyn och lyssnar på skön hissmusik medan regnet öser där ute. Vi ska till flygplatsen om en stund men vi hinner med en liten sammanfattning av New York-vistelsen!
Vi kom fram på kvällen den femte, det låg snö på gatorna och man kände resterna av kylan från den stora snöstormen som hade dragit iväg några timmar tidigare. Vi tog en taxi till vårt hotell och blev positivt överraskade när det visade sig att det låg inom synhåll för Times Square! Vi checkade in och lämnade våra väskor och drog ner till Timpan för att känna på trycket. Det var en otrolig upplevelse, dock lite förtagen av den extrema kylan.
Morgonen därpå hade vi bestämt oss för att köra en riktig turist-dag! Alla drog på sig magväskorna, hängde kamerorna runt halsen och knäppte safarivästen över hawaii-skjortan. James fick dock ta lite lösare klädsel pga stor ömhet i hela kroppen då vi kört " gul bil" hela kvällen.
Första anhalten blev frihetsgudinnan som är belägen ett stycke ut i vattnet på sydvästra sidan av Manhattan. Fin, tyckte vi men rätt liten. Det kan ha berott på att den var en kilometer bort men vad vet vi.
Därefter vandrade vi en bit uppåt tills vi stötte på en stor byggarbetsplats mitt bland skraporna, Ground Zero. Därifrån gick vi till en äcklig ful stor oordnad rörig skitbutik som hette Century 21. När vi var klara där inne satte vi fart mot Wall Street. Mycket vackra byggnader och fina fotografier blev det.
Vi bestämde oss för att ta en fika i Chinatown, så vi hoppade in i en taxi och åkte förbi Brooklyn bridge mot Starbucks. Därifrån drog vi vidare till the Flat Iron Building. Riktigt häftig arkitektur och objekt för många snygga bilder även den.
Därmed hade vi betat av större delen av checklistan så vi tänkte att vi drar till hotellet och kollar på tv resten av resan.
De resterande två dagarna har vi gått omkring och utforskat staden ytterligare och bränt lite mer pengar på kläder och dylikt. Den bästa shoppingen hittar man på Fifth Avenue och Madison Avenue, vad vi har erfarit.
För övrigt har Martin varit på en NHL-match, nämligen Rangers vs. Bruins. Anledningen till att han gick själv var att alla andra var för snåla!
Vi har även varit ute och svirat lite grand på staden. Första utekvällen var vi på en klubb i the Meat Packing District. Klubben hette Cielo och dit hade vi blivit rekommenderade av vår PS Mechel på Armani Fifth Avenue. Svenska djn John Dahlbäck spelade där så det var en upplevelse värd pengarna.
Dagen efter hade vi stämt träff med söderbröderna som vi hade träffat på Tranquilo. Vi gick och spisade på Hooters, självklart bästa bordet.. not. Vi satt i ett hörn bakom ingången där vi inte kunde se en enda människa förutom dom som gick in och ut från toaletterna. Nåväl, kvällen blev bara bättre, vi satte kurs mot Chelsea, där vi var bjudna på en fest. Det var Geoffrey på Tom Ford som hade fixat in oss på denna penthouse-tillställning som vi hade höga förväntningar inför. Vi blev dock inte insläppta pga stockholmarnas bristande klädval och fortsatte istället mot Red Rock. Detta var söderbrödernas favorithak i NYC, där dom hade varit vid flertalet tillfällen på tidigare resor. När vi kom fram visade det sig dock att stället hade gått i konkurs. Ok, tänkte vi ock hoppade in i en limousin som antagligen var från tiden då Henry Ford fortfarande byggde bilar och fortsatte mot okänd destination i Soho. Där fanns det oändligt många barer och restauranger och vi slutade på ett koreanskt ställe där vi var dom enda vita männen bland ett hav av gult. An egg in reverse, helt enkelt. Väldigt trevlig plats och vi blev kvar till tretiden innan vi släntrade hemåt. Lyckad kväll?
Vi avslutade sightseeingen igår med att bestiga Top of the Rock, högsta byggnaden i Rockefeller Center. Mäkta angenämnt. 259 meter på 70 våningar.
Over and out.
Bilder
Har kommer lite bilder till de senaste inlaggen.
Over n out, i saw a scout, he told me about a beer called stout
Action
Samma vatten men olika strander. Har vid Hermosa ar vattnet mer aggresivt vilket resulterar i starkare och hogre vagor. Bra for surfare. Roligt for oss ocksa. Det fick vi kanna pa. Vid turiststrander finns om inte livraddare i alla fall en flagga med olika farger likt farger pa skyltar i skidanlaggningar som visar svarighetsgraden for backarna. Svaga strommar en gron, starka en svart.
Eftersom turismen inte pa allvar slagit igenom har finns darfor inget av detta.
Tre meters vagorna skoljde in med jamna mellanrum. Perfekta intervaller sa vi kan pusta ut och vara redo for nasta. Nar vattnet var brunt ett par meter langre ut ville da James minnas att det blev grunt igen sa vi tog och dit. Har kunde vi absolut inte sta, inte ens pa ta. Nar vi da vande oss om upptakte vi att vi var 200 meter fran stranden. Vi hade sugits ut av strommarna. Med karakteristiska simtag kampade vi pa. Det hande inget nar vi simmade snarare tvart om. Vi drevs langsamt utat. Snallt nog kom ett par surfare till os med sina brador och hjalpte oss in. Hade kunnat bli tufft pa egen hand.
Varan roadtripp ar nu slut och vi har lamnat tillbaka bilen. Vi har ocksa sagt hej da till Therese och Ingvild som har fortsatt sin resa till Nicuaragua. Kandes lite tungt nar vi skiljdes at.
Vi ar tillbaka i Mal pais dar vi startade och bor pa samma stalle som forut, Tranquilo. 45 minuter harifran ligger Montezuma dar finns ocksa vattenfall som ska vara varda att se. Efter att ha provat pa att rida valde vi nu ett lite bekvamare och snabbare satt att ta oss fram pa. Vi har fortfarande kanningar i baken fran allt skumpande i hastsadlarna. Motordrivet. Haftigt. 4hjulingar tar sig fram utmarkt har. Vi blev dock lite besvikna nar det inte var gashandtag, utan bara en knapp. Hade varit roligare att vrida gasen i botten. Jag Peer kom dock inte sa himla langt. Efter mindre an en km fastnade jag i vagkanten och styret slog tillbaka sa min vanstrahand vek sig. Illamaendes och tankar i hjarnan att behova tillbringa resten av resan med gips gjorde mig radd. Skjutsad till en lakare fick jag en snabb diagnos. Ej bruten. Med is och bandage fortsatte vi. Satt nu bakom Sebastian, utmarkt forare. Var dock lite nervos da jag vet om att han voltade forra aret. Nar vi kom fram var vi dammiga till tusen. Alla utom James. Varfor? Jo han akte forst och sladdade konstant och efter sig foljde ett moln sa sikten var begransad. Pa vagen sag vi dock en apfamilj. Med skrikande laten lat de som riktiga monster. Dokumenterades med en video och ett par bilder.
Det fanns tre stora vattenfall a 4, 12 och 22 meter. En fin syn mitt i djungeln. Skont var det att svalka sig efter en halvtimmas vandring. Lianer gjorde badandet roligare. Pa tarsan maner svingade vi oss ut i plurret. James och Sebastian visade mest akrobatisk talang. James och jag provade ocksa att hoppa fran 12 meters fallet. Skon kansla.
Hungriga som dovhjortar tog vi 4hjulingarna och korde till narmsta resturang dar det bestalldes in pizza. Narr gjordes da av James keps han snallt fatt lana av Anne-Marthe. En snall sot norsk jenta som foljde med oss pa turen. Kepsen var cool och samtidigt ful. Kopt i USA for en dollar. Skrattet avtogs fort da vi markte att en bordsgranne hade en likadan keps. Peer forsokte da radda upp situationen genom att dra den lite sarkastiska kommentaren "Du kan rakna med att fa vanta tva timmar med att fa in maten, vi vantade lange" Komiskt nog tog det inte langre an 30 sekunder innan hans mat stod pa bordet.
Till sist vill vi gratulera Jerusalemsforeningen for flickor till de 1000 riksdaler de inkasserade av de flitiga damerna i Risinge Doverstorps kyrkliga sykrets.
Ett extra tack till styrelsen bestaende av Alva Svensson ordf, Gun-Britt Eklof sekreterare och Asta Karlsson, kassor . You rock Girls!
Bilder kommer
Peer
Ridning
Hola amigos!
Nar vi nu ater fatt tillgang till ett nagorlunda fungerande internet har vi ocksa aterfatt vara ambitioner gallande att halla bloggen lite mer kontuinerligt uppdaterad. Peer-Beer producerade under gardagen aterigen ett mycket hogkvalitativt inlagg och tanken ar att jag, alias Trance France, idag ska forsoka gora detsamma.
Nar vi vaknade pa sondagen gjorde vi det med nervositet och forvantan. Vi hade dagen innan tagit ett beslut om att vi skulle testa pa hastridning och aven lyckats boka in en tur med start kl 14.00 pa stranden. James - den erfarne i sallskapet - hade bjudit pa en kort genomgang om ridningens historia och aven med hjalp av hyrd whiteboard och dia-bilder forsokt lara oss varenda del pa hastens bitiga kropp. Var nervositet gjorde dock att informationen, till James stora besvikelse, forsvann lika fort som den kom in. Ett par timmare senare, nar solen stod som allra hogst pa himlen och temperaturen lag runt 40 grader, tog vi den 50 meter langa promenaden ner mot stranden. Over de vajande palmerna flog gigantiska papegojor, och vagorna slog med valdsam frenesi mot den knallvita stranden. Nu kor vi!
Sebastian tog sig aran att valja hast forst, och valde att inte helt rutinerat ta den storsta pjasen. Sjalv akte man pa nitlotten och tvingades spendera de tva foljande timmarna med en sjukpensionar som svankade sa mycket att magen slapade i backen. James fick en jamforelsevis fin hingst som enligt guidens egna utsago vunnit en hel del travlopp. Peer fick en grasprangd skonhet som han direkt dopte till Douglas och i samma veva sig sjalv till Lucky Luke...
Farden borjade helt ofrivilligt da hastarna pa eget maner valde att ge sig av langst stranden. Helt utan instruktioner for vi fram mitt bland sufare och sandslott, in pa en liten grusvag for att sedan helt plotsligt befinna oss mitt pa Costa Ricas storsta vag. Highway, Autostrada, Autobahn - you name it! I ren panik och med guidens vral i bakgrunden forsokte vi manovrera hastarna at hoger, och det hela slutade med att vi gick tre i bredd och tog upp hela hogerfilen. Som av en valsignelse kom det dock inga bilar - och vi kunde med hjartat i halsgropen borja var fard upp mot berget.
James visade imponerande kvaliteer och med bestamd hand forde han sin hingst upp mot toppen. Sebastian sag ut som en pygme hogst upp pa Mount Everest och Peer Beer forsokte hundra meter bakom alla andra skjuta ihjal flugor med sin luftpistol. Sjalv skrapade jag gang pa gang i knana i grusvagen och forsokte med alla muskler i kroppen fa upp hasten for den allt brantare vagen. Historien hade artat sig sa illa att jag fick agera hast pa grund av sjukpensionarens bristande fysiska status. Val uppe pa bergstoppen mottes vi av en hanforande utsikt over hela Haco och Playa Hermosa. Fantastiskt!
Nervagen gick betydligt smidigare och snart befann vi oss aterigen pa motorvagen. Denna gang var vi battre forberedda och skrittade elegant over den vag som for bara nagon timme tidigare hade brett ut sig som en elak tornado. Med stolthet i kroppen (las overmod) gled vi ner mot stranden dar vi borjat var fard. James galopperade ivag langst strandkanten medan vi andra var lite mer avvaktande. Sebastian, vars hast var sa stor att han for att inte drabbas av hojdskrack anvande sig av kikare under hela turen, borjade rora sig lite latt framat. Peer, som antligen kommit ifatt oss andra och for stunden fokuserat pa annat an sin latsas-pistol, ville inte vara samre och borjade trava framat. Sen vet jag inte vad som gick snett. Plotsligt borjade samtliga hastar galoppera vilt at alla hall och hoppade likt Ferdinand pa julafton. Styra var inte att tanka pa eftersom all kraft och energi gick at for att halla sig kvar pa dessa scitzofrena skapelser jag tidigare kallat hastar. Douglas drog ivag at hoger mot ett vattendrag, och innan Peer visste ordet av var hasten nere och vande i vattnet. Guiden forsokte med alla sina rostresurser, och genom att branna av frasen "to the left, to the left'' gora Peer inforstadd med att han skulle rora sig at vanster. Nar detta inte lyckades byttes frasen ut till en spansk visa med inte riktigt samma vanliga innehall. Pa nagot satt lyckades vi aterfa kontrollen over hastarna och kunde till och med till folkets jubel avslutningsvis bjuda pa lite stopsig galopp..!
Till sist; Ni som foljt oss har pa bloggen och tagit del av vara aventyr pa andra sidan jordklotet lar ju inte ha missat att vi for ett par veckor sedan traffade Mattt Damon. Nu kan vi med stor gladje beratta att vi forfogar over ett signerat idolkort av stjarnan. Generosa som vi ar kommer vi att erbjuda kortet till den person som skriver den roligaste kommentaren pa bloggens kommentatorsfalt. Sa kom igen nu, befria er komikerdjavul och lat oss ta del av vad den har att erbjuda!
Tack vare okat antal lasare (tack tack) sa har vi kommit over ett antal biobiljetter till Gota Kanal III som kommer ut senare i ar. For att vinna dessa biljetter behover du endast bidra med en gissning pa foljande fraga: Hur manga milliliter solkram har vi hittils gjort av med under resans gang? Utslagsfraga publiceras vid behov.
Ta det lugnt dar hemma sa hors vi!
Nar vi nu ater fatt tillgang till ett nagorlunda fungerande internet har vi ocksa aterfatt vara ambitioner gallande att halla bloggen lite mer kontuinerligt uppdaterad. Peer-Beer producerade under gardagen aterigen ett mycket hogkvalitativt inlagg och tanken ar att jag, alias Trance France, idag ska forsoka gora detsamma.
Nar vi vaknade pa sondagen gjorde vi det med nervositet och forvantan. Vi hade dagen innan tagit ett beslut om att vi skulle testa pa hastridning och aven lyckats boka in en tur med start kl 14.00 pa stranden. James - den erfarne i sallskapet - hade bjudit pa en kort genomgang om ridningens historia och aven med hjalp av hyrd whiteboard och dia-bilder forsokt lara oss varenda del pa hastens bitiga kropp. Var nervositet gjorde dock att informationen, till James stora besvikelse, forsvann lika fort som den kom in. Ett par timmare senare, nar solen stod som allra hogst pa himlen och temperaturen lag runt 40 grader, tog vi den 50 meter langa promenaden ner mot stranden. Over de vajande palmerna flog gigantiska papegojor, och vagorna slog med valdsam frenesi mot den knallvita stranden. Nu kor vi!
Sebastian tog sig aran att valja hast forst, och valde att inte helt rutinerat ta den storsta pjasen. Sjalv akte man pa nitlotten och tvingades spendera de tva foljande timmarna med en sjukpensionar som svankade sa mycket att magen slapade i backen. James fick en jamforelsevis fin hingst som enligt guidens egna utsago vunnit en hel del travlopp. Peer fick en grasprangd skonhet som han direkt dopte till Douglas och i samma veva sig sjalv till Lucky Luke...
Farden borjade helt ofrivilligt da hastarna pa eget maner valde att ge sig av langst stranden. Helt utan instruktioner for vi fram mitt bland sufare och sandslott, in pa en liten grusvag for att sedan helt plotsligt befinna oss mitt pa Costa Ricas storsta vag. Highway, Autostrada, Autobahn - you name it! I ren panik och med guidens vral i bakgrunden forsokte vi manovrera hastarna at hoger, och det hela slutade med att vi gick tre i bredd och tog upp hela hogerfilen. Som av en valsignelse kom det dock inga bilar - och vi kunde med hjartat i halsgropen borja var fard upp mot berget.
James visade imponerande kvaliteer och med bestamd hand forde han sin hingst upp mot toppen. Sebastian sag ut som en pygme hogst upp pa Mount Everest och Peer Beer forsokte hundra meter bakom alla andra skjuta ihjal flugor med sin luftpistol. Sjalv skrapade jag gang pa gang i knana i grusvagen och forsokte med alla muskler i kroppen fa upp hasten for den allt brantare vagen. Historien hade artat sig sa illa att jag fick agera hast pa grund av sjukpensionarens bristande fysiska status. Val uppe pa bergstoppen mottes vi av en hanforande utsikt over hela Haco och Playa Hermosa. Fantastiskt!
Nervagen gick betydligt smidigare och snart befann vi oss aterigen pa motorvagen. Denna gang var vi battre forberedda och skrittade elegant over den vag som for bara nagon timme tidigare hade brett ut sig som en elak tornado. Med stolthet i kroppen (las overmod) gled vi ner mot stranden dar vi borjat var fard. James galopperade ivag langst strandkanten medan vi andra var lite mer avvaktande. Sebastian, vars hast var sa stor att han for att inte drabbas av hojdskrack anvande sig av kikare under hela turen, borjade rora sig lite latt framat. Peer, som antligen kommit ifatt oss andra och for stunden fokuserat pa annat an sin latsas-pistol, ville inte vara samre och borjade trava framat. Sen vet jag inte vad som gick snett. Plotsligt borjade samtliga hastar galoppera vilt at alla hall och hoppade likt Ferdinand pa julafton. Styra var inte att tanka pa eftersom all kraft och energi gick at for att halla sig kvar pa dessa scitzofrena skapelser jag tidigare kallat hastar. Douglas drog ivag at hoger mot ett vattendrag, och innan Peer visste ordet av var hasten nere och vande i vattnet. Guiden forsokte med alla sina rostresurser, och genom att branna av frasen "to the left, to the left'' gora Peer inforstadd med att han skulle rora sig at vanster. Nar detta inte lyckades byttes frasen ut till en spansk visa med inte riktigt samma vanliga innehall. Pa nagot satt lyckades vi aterfa kontrollen over hastarna och kunde till och med till folkets jubel avslutningsvis bjuda pa lite stopsig galopp..!
Till sist; Ni som foljt oss har pa bloggen och tagit del av vara aventyr pa andra sidan jordklotet lar ju inte ha missat att vi for ett par veckor sedan traffade Mattt Damon. Nu kan vi med stor gladje beratta att vi forfogar over ett signerat idolkort av stjarnan. Generosa som vi ar kommer vi att erbjuda kortet till den person som skriver den roligaste kommentaren pa bloggens kommentatorsfalt. Sa kom igen nu, befria er komikerdjavul och lat oss ta del av vad den har att erbjuda!
Tack vare okat antal lasare (tack tack) sa har vi kommit over ett antal biobiljetter till Gota Kanal III som kommer ut senare i ar. For att vinna dessa biljetter behover du endast bidra med en gissning pa foljande fraga: Hur manga milliliter solkram har vi hittils gjort av med under resans gang? Utslagsfraga publiceras vid behov.
Ta det lugnt dar hemma sa hors vi!
Fredag den 13:e
När vi i Tisdags morse packade våra kappsäckar och lämnade Mal Pais så var framtiden oviss.
Vi har hyrt en jeep modell större och planerade att resa längs kusten upp i landet, och har fått sällskap av 2 Norska fagra damer, måhända tack vare vår nära vänskap med mr Damond.
Planerna grusades tyvärr tidigt då en vänlig själv informerade om att vägen tar slut 10 mil norrut längs kusten. Den övergår till strand för att sedan bli djungel. Det är givetvis en utmaning av vilket slag vi vanligtvis skulle ta oss för! Beväpnade med varsin machete och ett strålande humör kunde det blivit en riktig utmaning.
Nu visade det sig dock att man hamnar i fängelse om man försöker, vilket vi till Arash förtret efter en omröstning ( 5-1 ) bestämte oss för hoppa över!
Så med en handgjort karta och en övertygelse om att vi vid minsta tvivel om vägval, väljer väg med hjälp av snurra flaskan letade vi oss fram längs den Costa Rikanska landsbygden. Vägarna är vad man i Sverige skulle kalla Så in i helvete dåliga! Men efter 8 timmars studsande och snurrande rullade vi faktiskt in i La Fortuna dagens mål.
Första natten i bergen spenderades i en fantastisk penthouse våning, med utsikt över Arenal Costa Ricas stolthet, en aktiv vulkan från vilken man i gryning och solnedgång kan beundra lava rulla ner från topp till tå! Varmvatten och 2 skivor toast till frukost kan i förhållande till vårat tidigare boende liknas vid Grand Hotell!
En annan anledning till att dom Norska flickorna slog följe med oss kan också ha varit att dom hade bokat 2 nätter på ett av världens ledande Hotell " Tabacon grand spa". Och snälla som vi är körde vi dom till deras slott tidigt Onsdag morgon.
Någonstans här gick allt snett... Vi hade tänkt att bo billigt käka lokal billig mat och återvända till kusten närapå rikare än när vi lämnade den. Det är svårt att svara på om det var drinken vi bjöds på när vi kom in, det faktum att det stod " Member of the best hotels in the world seven star academy" eller det faktum att ett rykte florerade om att mr Hugh Hefner med Entourage nyligen cheackat in. Men av någon outgrundlig anledning så hamnade satt vi 20 minuter senare iförd varsin exklusiv badrock med fötterna i ett av världens anrikaste spa bad och blickade ut över vyer som till och med skulle få Barrack Obama att blekna!
2 dagar går fort när man lunchar på en av världens finaste restauranger, förtär 250 kronors frukostar eller sitter i lobyn och väntar förtvivlat på att få en glimt av Hugh eller kanske någon av the girls from the playboy mansion.
Idag, Fredag den 13 har verkligheten hunnit ikapp och jag vaknade för en halvtimme sedan i vårat limegröna rum med elektricitet då och då och en skvätt varmvatten i kranen av att någon tappade ett 100-tal glas i köket vägg i vägg!
Vi ska strax gå upp och peta i oss den ljumna toast och utspädda apelsinjuice som "hotellet" har att erbjuda. Sen är tanken att vi ska ta oss runt Arenal sjön vilket skulle utanvidare kunna rankas som ett av världens topp 5 vackraste platser, hyra en segelbåt och segla några timmar ( seglar skola i 4:an hoppas det sitter i !!! ) Och sen fortsätta ner mot kusten och slutligen anlända oasen Jaco någonstans runt midnatt! jag Sir James af Stilig och Sebastian von klen spenderade som bekant för vissa en månad här förra året. Då hade vi turen att få hyra ett Strand hus i Jaco, vilket vi hoppas ska stå tomt och vänta på oss även denna gång!
Nu har vi trots allt både Matt Damond o Hugh Hefner som referenser....
Until next time, Pura Vida!
Elektronisk fest och Matt Damon
Hallå Sverige! Läget?
Här i Costa går livet sin gilla gång. Dagarna spenderas med rofylldhet och njutning som ledord - och i miljöer vi bara trodde fanns på film.
Efter att gemensamt tagit beslutet att lämna pensionärernas dygnsrytm bakom oss bestämde vi oss för att slå på stort och för första gången under resan bedriva festverksamhet. "Sebbe" Ghambary investerade i ett välsmakande vin från en av de många lokala vinodlingarna, vackert belägen på en bergstopp som får Torstorpeberg att framstå som en flatmacka i jämförelse, "Peer" och "James" valde också att stödja den lokala marknaden genom att införskaffa relativt stora mängder inhemsk öl. Jag, i detta sammanhang representerad av mitt alter ego "France", slog på stort och la mina colones på en lagom mängd Bacardi.
Dagen artade sig väl och runt fem-tiden var i princip hela Tranquilos societet nere på stranden för att tillsammans njuta av den alltid lika vackra solnedgången. Man kunde nästan ta på stämningen, och det bedrevs allt från volleybollspelande till en väl uppstyrd fotbollsmatch där vi från Skandinavien spelade 0-0 mot Centraleuropa. Lokal media beskrev matchen som den bästa och mest underhållande 0-0 matchen i landets historia.
Efter att tillsammans med härliga människor från USA, Kanada, Norge, Tyskland, Danmark, Schweiz, Australien m.m tagit del av ännu en makalöst vacker solnedgång drog vi oss uppåt mot Tranquilo för att dra igång festen. Vår sköna musikspelare (tack Biffen!) blev snabbt festens mittpunkt och alla ville höra just deras favorit spelas. James lämnade festen i ursinne när han nekades att spela Anna Books "ABC" på repeat resten av kvällen. Men efter lite push-talk från en engelsk kock var han snart på banan igen.
Timmarna rann iväg med ljudets hastighet, och plötsligt var det dags att glida bortåt mot kvällens huvudmål; flashiga nattklubben "D&N". Efter fem minuters smärtsam promenad (vem behöver skor?) var vi framme. Lätta i kroppen och fria i sinnet äntrade vi Costa Ricas motsvarighet till Moulin Rouge. Efter att ha spenderat lite tid i baren med några argentinska damer fick vi plötsligt syn på ett bekant ansikte. Alla kände igen honom men ingen mindes från var. Teorierna flödade: Jobbar han inte på JC i stan? (James) Är han inte hallåa på TV4? (France) Är det inte han vi träffade ute i Stockholm i somras? (Peer) Är det inte Stig från Stig´s cykel? (Sebastian). Efter att stirrat så ögonen snudd på ramlade av lyckades vi till slut konstatera att killen vi stod fem meter i från inte var någon hallåa på TV. Inte heller var han anställd på JC. Killen vi tittade på var Matt Damon, Matt Damon!!!
Ingen minns riktigt hur kontakten togs. Vi befann oss alla i något slags barnsligt rus - fullkomligt exalterade över att stå fem meter från en av världens kändaste skådespelare. Klart är dock att vi så småningom lyckades fiska upp hakan och bete oss som folk igen. Matt visade sig vara en riktigt skön snubbe som bjöd med oss upp på klubbens VIP-våning. Han berättade att han var i Costa Rica på semester och att han hyrt ett ställe i bergen, men tröttnat på ensamheten och isoleringen och bestämt sig för att gå och träffa lite "vanligt" folk. Det är ett beslut som vi är tacksamma för!
Kvällen rundades av framåt småtimmarna. Men dagen slutade inte där. Den kommer för alltid att finnas kvar i våra minnen. Som dagen då vi festade ihop med Matt Damon!
En dag i Mal pais
Vi har nu varit i Mal pais ett par dagar och vi har kommit in i sköna rutiner. Vi bor på ett backpackerhostel vid namn Tranquilo. Det har 15 rum som tar mellan 2-6 personer. Ni kanske kan få en guidetour så ni får se hur det ser ut.
Vi bor i ettt rum för fyra. Så vi delar inte med någon annan.
Våran dygnsrytm är väl likt en pensionärs, men vad skönt det är. Uppstigning 07.30. I köket finns då färdigvispad pannkakssmet som var och en får grädda. Vi kryddar med banan,nutella, glass, socker och sirap.
När alla är mätta går vi tillbaka till rummet. Där använder vi oss av cirkelmetoden när vi smörjer in varandra. Väldigt smidigt och skönt och ingen bränner sig på ryggen. Nere på stranden är vi ett par timmar. Vi surfar, spelar lite boll och pressar. Sällskap har vi fått av varaner. Äckliga varelser som smyger sig ut för att sno åt sig något att äta. Vi är på vakt och håller dem på avstånd med sten och kokosnötter. När det bli olidligt varmt drar vi oss tillbaka för en skön siesta. Under den här tiden äter vi lunch och vilar i hängmattor. Har vi energi så spelar vi biljard eller pingis. France har förövrigt sopat rent vid pingisbordet. Danskar, tyskar, amerikaner och locals har alla fått stryk.
Mätta och utvilade går vi ner till stranden igen där vi gör samma sak som på förmiddagen. Här är vi kvar tills solen går ner. Det har varit lika fint varje kväll. Detta sker runt 18-tiden. Efter återhämtning och uppfräschning går vi ut och käkar. Vi har hittills tryckt i oss burritos, tortillas, ris med tonfisk, kyckling och skaldjur samt ett par hamburgare.
Vi har känt av resan hit så det har inte blivit några sena kvällar. Men det ska det bli ändring på ikväll. Det är nämnligen ELECTRO NIGHT på en bar så vi lär få i oss några öl och drinkar. Blir vi inte alltför påverkade så kanske det kommer ett par bilder därifrån.
37 grader och sol
pix
Här är lite vackra bilder delar av sällskapet och omgivningarna!
Swe - Usa - Costa
Så... efter en svettig 36 timmars resa har vi äntligen anlänt ett lagom ljummet Costa Rica. 35C i skuggan
och inte ett moln i sikte!
Resan gick förhållandevis bra, men det vill inte säga helt smärtfritt!
Började bra med avgång från Finspång 04.00, sen en snabb frukost på vägen ( tack Pia ) "båt" mackor o juice!
Första flygresan klarades av relativt bra, dock så höll Martin på att få stanna i landet för att ha fotograferat Arlandas alla säkerhetsvakter, men vi lyckades med hjälp av en nödlögn om att han faktiskt är Stig Helmer Olssons son få med honom på planet!
Tror vi hade cirkus 5 timmar i NY och han givetvis med att smälla i oss några super sized burgers och ett par liter cola
samt en upprepning av fotograf bekymret som uppstod på Arlanda då Martin väldigt gärna ville föreviga även dessa vakter innan vi boardade plan 2, NY - San Jose.
Flygresan börjar med att vi inte får plats med handbagaget i Bagageluckorna över sätena på grund av att någon har tryck in ett gäng violiner i våra fack! Arash " Sebbe " Ghambary tyckte inte det gjorde så mycket om vi fick sitta med väskorna i knät dom följande 7 timmarna, men Martin " Peer" Lager visade var skåpet skulle stå o talade om på regelrätt Engelska att det faktiskt är han far som äger Lagers UR!!
När vi väll tagit oss upp i luften lyckas Arash göra sig ovän med en relativt välväxt Amerikan som svarar på Arash påhopp genom att slita av hans sätes lurar och slänga resterna av ljudsystemet under sätet. Han avslutar förnedringen genom att hån skratta åt Arash tårar som letar sig fram längs kinderna!
Vi landade i alla fall ett antal timmar senare något skärrade i ett ljummet Costa runt 10 på kvällen. Spenderade 5 timmar på ett golvet i väntsalen på flygplatsen för att vid 5 hugget följande morgon ta första bussen mot havet och Mal Pais!
Nu är vi inne på dag 3 av i Costa och alla har klarat sig relativt bra från brännskador och matförgiftning.. Just nu ligger alla i varsin häng matta och vilar middag på trogen pensioners manér!
I morse började riktigt bra vågor rulla in, och förhoppningsvis så bjuds det på lika bra surfing i Solnedgången ikväll.
Innan jag avslutar kan jag nämna att vi tagit fram en metod för att få kontakt med vackra damer på stranden,
vi tittar ut dom finaste flickorna för stunden och kommer på gemensamt på en konversation eller handling som ska utföras på tjejen / tjejerna i fråga. Sedan kör vi ett gris med o volleyboll och förloraren åker på att utföra det hela!
Det kan vara allt från att be dom smörja in ens rygg med solkärm till att försöka övertyga dom om att ens surfbräda blivit stulen av apor och avrunda det hela med att skriva sitt nummer i sanden om dom skulle få syn på en surfande apa!
Det har gått över förväntan hittills och alla utom Martin " sämst på gris " Lager tycker att leken är grym!
Thats all for now!!
Soo long, // James, France, Sebastian and Peer!
helvete
hittar fan inte varken snowboardboots eller goggles...
inget bra tecken..
skit..
Julafton än en gång...
Då var årets julafton över.. Som vanligt en mycket bra dag både ekonomiskt och socialt! :)
Men jag nöjde mig inte med klapparna och kuverten jag fick utan sätte mig för att lira lite ett par timmar.
Började på en ny pokersite. redkings.com.. Man kunde spela in ett PS3 så jag tänkte jag ska försöka med det.
Sätte in 100 dollar och har nu i skrivande stund omvandlat det till 700 usd. Lifes good ibland!
Nu ser jag framemot kvällen som komma skall! Julöl och trevligt sällskap kommer det bjudas på.
Vore trevligt att dra ner till er grabbar i Finnspång (ett eller två "N"?) men det får bli vid ngt annat tillfälle.
Ha de fint nu i mellandagarna allesammans för snart är det jobb igen!!
Natti!
Mangler
Men jag nöjde mig inte med klapparna och kuverten jag fick utan sätte mig för att lira lite ett par timmar.
Började på en ny pokersite. redkings.com.. Man kunde spela in ett PS3 så jag tänkte jag ska försöka med det.
Sätte in 100 dollar och har nu i skrivande stund omvandlat det till 700 usd. Lifes good ibland!
Nu ser jag framemot kvällen som komma skall! Julöl och trevligt sällskap kommer det bjudas på.
Vore trevligt att dra ner till er grabbar i Finnspång (ett eller två "N"?) men det får bli vid ngt annat tillfälle.
Ha de fint nu i mellandagarna allesammans för snart är det jobb igen!!
Natti!
Mangler
Midvinternattens köld är hård
Eftersom det i morgon är julafton, och det är något av en gåvornas tid. Så tänkte jag vara hygglig och bjuda på ett inlägg så där dan före dan, ni vet!
Det har hänt en del sen sist, lite vatten har runnit under broarna så att säga.. Arash har fått hår på ryggen, Magnus har börjar känna på puberteten och själv börjar jag bli grå hårig. TIden springer iväg och snart står man där med en kass pension, blöjor och liggsår
Men än finns det väll hopp, jag hörde på radion häromdagen,att den procentuellt största spridningen av könssjukdommar i Florida, USA är bland människor i åldern 65-75 år.. Vet inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt, men jag antar att man får vara glad för deras skull..
Jaja, nu är jag för övrigt i Kristinehamn som jag såg att Arash nämnt. Alltid trevligt att komma hem till mammas mat och omvårdnad.. Sen jag kom hit har jag gått upp 7 kilo och julafton är inte förens imorgon?? Får inte ihop det hela, men får försöka hålla mig till knäcke bröd och svagdricka imorgon för att hålla matchvikten under 100 pannor, vore ju rätt kass att nekas inträde i Costa Rica i Feb för att man är för tjock.. Har hört att det har hänt... Obekräftade uppgifter men jag tror det var Jacke som sa det..
Nu luktar det kantareller från köket och mamma lockar med kall öl om jag sällskapar! Vi hörs!
God jul kamrater!
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
// V
Kultur
Tja!
Long time no seen.
Igår var jag på Oslo Operan och kollade på konsert. Vår granne, Bjarne Magnus, är violinist och bjöd ner oss för att kolla på hans konsert. Jävligt snyggt ställe och en mkt fin konsert bjöds det på. Vinterns kulturpoäng inhämtade!
Efter det blev det att dra iväg på krogen för att kolla på Arsenal-Liverpool med ett par vänner. Matchen slutade 1-1 tyvärr, trots att Arsenal hade en man utvisad i en halvtimma tror jag det var..
Ikväll bär det av till Gunnarskog för att fira jul. Ska bli riktigt skönt och trevligt!
Håller med föregående talare om att det ska bli skoj att träffa gamla bekanta på juldagen!
God jul på Er alla!
/ M
Long time no seen.
Igår var jag på Oslo Operan och kollade på konsert. Vår granne, Bjarne Magnus, är violinist och bjöd ner oss för att kolla på hans konsert. Jävligt snyggt ställe och en mkt fin konsert bjöds det på. Vinterns kulturpoäng inhämtade!
Efter det blev det att dra iväg på krogen för att kolla på Arsenal-Liverpool med ett par vänner. Matchen slutade 1-1 tyvärr, trots att Arsenal hade en man utvisad i en halvtimma tror jag det var..
Ikväll bär det av till Gunnarskog för att fira jul. Ska bli riktigt skönt och trevligt!
Håller med föregående talare om att det ska bli skoj att träffa gamla bekanta på juldagen!
God jul på Er alla!
/ M
merry merry
Hehe, vi har fan inget o skriva om här hemma. Tråkigt men sant.
Igår var jag på fest i relaxavdelningen på finspångs brunnsborrning, en mycket flippad historia. Man kan sammanfatta det hela med att räkna upp fem saker som inte hör hemma i bubbelpoolen men som ändå av nån anledning tog sig dit:
ÖL
SKUM
JK
SPYA
KLORIN
En intressant kväll, sannerligen.
Snart är det jul iaf! Och fullt med snö är det överallt... not! Victor har åkt iväg till Kristinehamn för att fira jul med sin familj och jag åker imorn till Katrineholm. Ska bli mysigt! På juldagen kommer vi dock tillbaka till gamla Finspång igen. Då är det parti som gäller på härliga hotellet. Det kommer bli grymt kul o träffa alla gamla bekanta faktiskt!
Ses då! ciao
Arash
ps GOD JUL
vilken kille..
veckan
Denna vecka har varit otroligt trött. Vi har gått upp typ 7 varje dag trots att vi är "lediga". Mycket skoj att träffa alla polare hemma i Fimpen igen, vistelsen blev dock inte långvarig. I torsdag åkte vi på års-avslutnings-konferens i Nyköping med jobbet. Gratis mat och dricka skrev vi tidigare, och det var ju helt korrekt. Bra stämning, dom flesta arbetskamraterna är herrar över 40-strecket men det var jäkligt underhållande ändå! Särskilt en viss lite överförfriskad Västervikare, nämner inga namn men det är mycket möjligt att en liten video kommer upp inom en snar framtid!
Nu är vi hemkomna igen, sitter i en bil på väg till Stockholm för en repris. Denna gången är vi ett lite nytt gäng, Jacke Vaaaden och Jeppe Daaansken bytte ut vår kära Oskar "äre-din-eller-min-farsa-som e-chef-sa-ja" Johansson.
Vi ser fram emot en händelserik helg, nu måste vi fan ringa storken och berätta att vi kommer!
ciao Arash
okejrå ja skriver väl....
Allright, här kommer en liten uppdatering!
I helgen var vi en sväng i Sthlm och svirade. Vi åkte tidigt på lördagmorgonen och kom fram vid tiotiden. Sedan utnyttjade vi dagen med att insupa den mysiga julstämningen som rådde på gator och torg, samt att spendera lite för mycket pengar på kläder till oss själva, och lite för lite pengar på julklappar till våra nära o kära! Det var en mycket trevlig dag, kul framför allt att träffa Yunil som tittade ner från Uppsala en snabbis.
När det började lida mot kvällen drog vi oss hemåt mot Henriksdal, där Freddy o Marta huserar, för en liten förkrök. En tbane- och bussresa senare stod vi inför den ohyggliga trappen :/ Bestigningen gick dock relativt smärtfritt med undantag av svår andnöd och smärre lerfläckar. Väl hemma i lägenheten blev det en snabb vila, köttbullar o makaroner och en dusch innan vi kom i full gång. Sam, rumskamraten, hade även bjudit dit några utbölingar så vi blev ett litet gäng som skulle försöka berusa sig innan färden tillbaka till stan. Hans pojkar visade sig dock inte vara av riktigt samma karaktär som vårt gäng, och det uppstod många dåliga bögskämt från deras sida pga av våra halvnakna uppladdnings outfits. När det väl blev utklarat visade det sig att dom skulle se fotboll, så dom beslagtog vardagsrummet och dödade musiken utan vidare. Vi var inte så ledsna för det, utan tog petterssons rum i besiktning och drog igång partyt igen. Då visar det sig att kanalen som fotbollen visades inte fungerade så dom drog på sin egen musik istället. Det hela resulterade i något av ett musikkrig mellan rummen bredvid varandra. En av oss försökte då ta chansen att ge igen lite på deras fasoner genom att kalla deras rum för negerrummet (syftade på de endast spelade hiphop), vilket inte slog så väl ut med tanke på att en av dom var mörkhyad och resten iaf av utländsk härkomst haha.. När det väl var fastslaget att även mannen som sagt detta var av annat ursprung var det tydligen inga problem, och en tämligen gemytlig stämning uppstod istället!
Vid tiotiden fortsatte vi iaf ner till stan, mot den nyöppnade klubben Kaos. Vi kom, vi såg, vi åt lite ost, vi drog. Det var lite av en besvikelse, klockan var visserligen bara runt elva men det är ändå oacceptabelt att vistas på en "klubb" med en befolkning på högst 20 pers.
Nåväl, vi fortsatte vandringen mot Norrmalmstorg och The Village, där vi hade bokat bord för kvällen. På grund av vissa brister i kommunikationen förlorade vi två man, nämligen Tele2 och ComHem, innan vi ens nått kön så vi var bara fem som ankom vid tolvtiden. Det första som möter vår anblick är ett ganska välbekant ansikte, Magnus Hedman glider lite väl långsamt förbi kön in i vimlet. Trevligt tycker vi och hoppas på samma behandling av vakterna! Jajemen, inga konstigheter, har man ett bord har man företräde i kön, gratis inträde och otroligt bra service hela kvällen. Mycket bra betyg på den fronten. Väldigt fin klubb i övrigt, bra dansgolv och musik, bra människor och mkt bra drinkar! Andra kända ansikten bland gästerna var Lars Frölander, Pontus Gårdinge och Marie Sernholt.
Vi hade ju börjat kvällen ganska tidigt så vi började packa ihop och dra oss hemåt vid fyratiden. Efter kebab och otroooooligt billig (läs gratis, fråga mig inte..) taxitur var vi äntligen hemma och kunde däcka i sängarna.
Söndagen bestod av att hets-gå upp vid elva pga ett telefonsamtal och skynda ner till stan för att julshoppa lite till! Höll inte riktigt räkningen men jag tror vi fikade kanske fem gånger mellan tolv och fem den dagen, med andra ord, sjukt slappt. Det var ändå en perfekt avslutning på helgen och vi fick uppleva allt från mäkta bra utsikter från kulturhuset till konstiga cafeer som vägrade ta emot kort trots att dom hade läsare och redan tagit kort från en :P
Vid sex bar det i varje fall av hem till östergötland igen, hem till den dystra vardagen..
Och var inte oroliga, ni kan se fram emot stadig uppdatering framöver!
kanske, om vi orkar
/ Arash
home
Jag har fan blivit förkyld helvete... Så jag ligger hemma i sängen medan Viggen är och tränar. Har käkat lite god persisk mat precis och tänkte dra på lite Dirty Sexy Money för att kurera mig.
Imorn ska vi hem till sletna Fimpen igen. Där kommer vardagen bestå av att äta god mat och träna som fasen innan resan, man borde kunna bli lite starkare på två månader! Plus givetvis umgås med sin vackra flickvän om man har en
sån :)
Detta gäller dock bara för mig och V. Mange är kvar i Oslo på jakt efter jobb och bostad, det vore kul o höra lite updates från honom!
VI har även lite tillställningar inplanerade i december. En säsongsavslutning och därefter en julshow, båda med jobbet. Vilket innebär fri mat och fri bar. Yey!
I helgen ska det bli konsumera av, vi ska handla otroligt mycket julklappar och avnjuta julstämningen i vår kära huvudstad. Hoppas det snöar!
A
