Ridning
Hola amigos!
Nar vi nu ater fatt tillgang till ett nagorlunda fungerande internet har vi ocksa aterfatt vara ambitioner gallande att halla bloggen lite mer kontuinerligt uppdaterad. Peer-Beer producerade under gardagen aterigen ett mycket hogkvalitativt inlagg och tanken ar att jag, alias Trance France, idag ska forsoka gora detsamma.
Nar vi vaknade pa sondagen gjorde vi det med nervositet och forvantan. Vi hade dagen innan tagit ett beslut om att vi skulle testa pa hastridning och aven lyckats boka in en tur med start kl 14.00 pa stranden. James - den erfarne i sallskapet - hade bjudit pa en kort genomgang om ridningens historia och aven med hjalp av hyrd whiteboard och dia-bilder forsokt lara oss varenda del pa hastens bitiga kropp. Var nervositet gjorde dock att informationen, till James stora besvikelse, forsvann lika fort som den kom in. Ett par timmare senare, nar solen stod som allra hogst pa himlen och temperaturen lag runt 40 grader, tog vi den 50 meter langa promenaden ner mot stranden. Over de vajande palmerna flog gigantiska papegojor, och vagorna slog med valdsam frenesi mot den knallvita stranden. Nu kor vi!
Sebastian tog sig aran att valja hast forst, och valde att inte helt rutinerat ta den storsta pjasen. Sjalv akte man pa nitlotten och tvingades spendera de tva foljande timmarna med en sjukpensionar som svankade sa mycket att magen slapade i backen. James fick en jamforelsevis fin hingst som enligt guidens egna utsago vunnit en hel del travlopp. Peer fick en grasprangd skonhet som han direkt dopte till Douglas och i samma veva sig sjalv till Lucky Luke...
Farden borjade helt ofrivilligt da hastarna pa eget maner valde att ge sig av langst stranden. Helt utan instruktioner for vi fram mitt bland sufare och sandslott, in pa en liten grusvag for att sedan helt plotsligt befinna oss mitt pa Costa Ricas storsta vag. Highway, Autostrada, Autobahn - you name it! I ren panik och med guidens vral i bakgrunden forsokte vi manovrera hastarna at hoger, och det hela slutade med att vi gick tre i bredd och tog upp hela hogerfilen. Som av en valsignelse kom det dock inga bilar - och vi kunde med hjartat i halsgropen borja var fard upp mot berget.
James visade imponerande kvaliteer och med bestamd hand forde han sin hingst upp mot toppen. Sebastian sag ut som en pygme hogst upp pa Mount Everest och Peer Beer forsokte hundra meter bakom alla andra skjuta ihjal flugor med sin luftpistol. Sjalv skrapade jag gang pa gang i knana i grusvagen och forsokte med alla muskler i kroppen fa upp hasten for den allt brantare vagen. Historien hade artat sig sa illa att jag fick agera hast pa grund av sjukpensionarens bristande fysiska status. Val uppe pa bergstoppen mottes vi av en hanforande utsikt over hela Haco och Playa Hermosa. Fantastiskt!
Nervagen gick betydligt smidigare och snart befann vi oss aterigen pa motorvagen. Denna gang var vi battre forberedda och skrittade elegant over den vag som for bara nagon timme tidigare hade brett ut sig som en elak tornado. Med stolthet i kroppen (las overmod) gled vi ner mot stranden dar vi borjat var fard. James galopperade ivag langst strandkanten medan vi andra var lite mer avvaktande. Sebastian, vars hast var sa stor att han for att inte drabbas av hojdskrack anvande sig av kikare under hela turen, borjade rora sig lite latt framat. Peer, som antligen kommit ifatt oss andra och for stunden fokuserat pa annat an sin latsas-pistol, ville inte vara samre och borjade trava framat. Sen vet jag inte vad som gick snett. Plotsligt borjade samtliga hastar galoppera vilt at alla hall och hoppade likt Ferdinand pa julafton. Styra var inte att tanka pa eftersom all kraft och energi gick at for att halla sig kvar pa dessa scitzofrena skapelser jag tidigare kallat hastar. Douglas drog ivag at hoger mot ett vattendrag, och innan Peer visste ordet av var hasten nere och vande i vattnet. Guiden forsokte med alla sina rostresurser, och genom att branna av frasen "to the left, to the left'' gora Peer inforstadd med att han skulle rora sig at vanster. Nar detta inte lyckades byttes frasen ut till en spansk visa med inte riktigt samma vanliga innehall. Pa nagot satt lyckades vi aterfa kontrollen over hastarna och kunde till och med till folkets jubel avslutningsvis bjuda pa lite stopsig galopp..!
Till sist; Ni som foljt oss har pa bloggen och tagit del av vara aventyr pa andra sidan jordklotet lar ju inte ha missat att vi for ett par veckor sedan traffade Mattt Damon. Nu kan vi med stor gladje beratta att vi forfogar over ett signerat idolkort av stjarnan. Generosa som vi ar kommer vi att erbjuda kortet till den person som skriver den roligaste kommentaren pa bloggens kommentatorsfalt. Sa kom igen nu, befria er komikerdjavul och lat oss ta del av vad den har att erbjuda!
Tack vare okat antal lasare (tack tack) sa har vi kommit over ett antal biobiljetter till Gota Kanal III som kommer ut senare i ar. For att vinna dessa biljetter behover du endast bidra med en gissning pa foljande fraga: Hur manga milliliter solkram har vi hittils gjort av med under resans gang? Utslagsfraga publiceras vid behov.
Ta det lugnt dar hemma sa hors vi!
Nar vi nu ater fatt tillgang till ett nagorlunda fungerande internet har vi ocksa aterfatt vara ambitioner gallande att halla bloggen lite mer kontuinerligt uppdaterad. Peer-Beer producerade under gardagen aterigen ett mycket hogkvalitativt inlagg och tanken ar att jag, alias Trance France, idag ska forsoka gora detsamma.
Nar vi vaknade pa sondagen gjorde vi det med nervositet och forvantan. Vi hade dagen innan tagit ett beslut om att vi skulle testa pa hastridning och aven lyckats boka in en tur med start kl 14.00 pa stranden. James - den erfarne i sallskapet - hade bjudit pa en kort genomgang om ridningens historia och aven med hjalp av hyrd whiteboard och dia-bilder forsokt lara oss varenda del pa hastens bitiga kropp. Var nervositet gjorde dock att informationen, till James stora besvikelse, forsvann lika fort som den kom in. Ett par timmare senare, nar solen stod som allra hogst pa himlen och temperaturen lag runt 40 grader, tog vi den 50 meter langa promenaden ner mot stranden. Over de vajande palmerna flog gigantiska papegojor, och vagorna slog med valdsam frenesi mot den knallvita stranden. Nu kor vi!
Sebastian tog sig aran att valja hast forst, och valde att inte helt rutinerat ta den storsta pjasen. Sjalv akte man pa nitlotten och tvingades spendera de tva foljande timmarna med en sjukpensionar som svankade sa mycket att magen slapade i backen. James fick en jamforelsevis fin hingst som enligt guidens egna utsago vunnit en hel del travlopp. Peer fick en grasprangd skonhet som han direkt dopte till Douglas och i samma veva sig sjalv till Lucky Luke...
Farden borjade helt ofrivilligt da hastarna pa eget maner valde att ge sig av langst stranden. Helt utan instruktioner for vi fram mitt bland sufare och sandslott, in pa en liten grusvag for att sedan helt plotsligt befinna oss mitt pa Costa Ricas storsta vag. Highway, Autostrada, Autobahn - you name it! I ren panik och med guidens vral i bakgrunden forsokte vi manovrera hastarna at hoger, och det hela slutade med att vi gick tre i bredd och tog upp hela hogerfilen. Som av en valsignelse kom det dock inga bilar - och vi kunde med hjartat i halsgropen borja var fard upp mot berget.
James visade imponerande kvaliteer och med bestamd hand forde han sin hingst upp mot toppen. Sebastian sag ut som en pygme hogst upp pa Mount Everest och Peer Beer forsokte hundra meter bakom alla andra skjuta ihjal flugor med sin luftpistol. Sjalv skrapade jag gang pa gang i knana i grusvagen och forsokte med alla muskler i kroppen fa upp hasten for den allt brantare vagen. Historien hade artat sig sa illa att jag fick agera hast pa grund av sjukpensionarens bristande fysiska status. Val uppe pa bergstoppen mottes vi av en hanforande utsikt over hela Haco och Playa Hermosa. Fantastiskt!
Nervagen gick betydligt smidigare och snart befann vi oss aterigen pa motorvagen. Denna gang var vi battre forberedda och skrittade elegant over den vag som for bara nagon timme tidigare hade brett ut sig som en elak tornado. Med stolthet i kroppen (las overmod) gled vi ner mot stranden dar vi borjat var fard. James galopperade ivag langst strandkanten medan vi andra var lite mer avvaktande. Sebastian, vars hast var sa stor att han for att inte drabbas av hojdskrack anvande sig av kikare under hela turen, borjade rora sig lite latt framat. Peer, som antligen kommit ifatt oss andra och for stunden fokuserat pa annat an sin latsas-pistol, ville inte vara samre och borjade trava framat. Sen vet jag inte vad som gick snett. Plotsligt borjade samtliga hastar galoppera vilt at alla hall och hoppade likt Ferdinand pa julafton. Styra var inte att tanka pa eftersom all kraft och energi gick at for att halla sig kvar pa dessa scitzofrena skapelser jag tidigare kallat hastar. Douglas drog ivag at hoger mot ett vattendrag, och innan Peer visste ordet av var hasten nere och vande i vattnet. Guiden forsokte med alla sina rostresurser, och genom att branna av frasen "to the left, to the left'' gora Peer inforstadd med att han skulle rora sig at vanster. Nar detta inte lyckades byttes frasen ut till en spansk visa med inte riktigt samma vanliga innehall. Pa nagot satt lyckades vi aterfa kontrollen over hastarna och kunde till och med till folkets jubel avslutningsvis bjuda pa lite stopsig galopp..!
Till sist; Ni som foljt oss har pa bloggen och tagit del av vara aventyr pa andra sidan jordklotet lar ju inte ha missat att vi for ett par veckor sedan traffade Mattt Damon. Nu kan vi med stor gladje beratta att vi forfogar over ett signerat idolkort av stjarnan. Generosa som vi ar kommer vi att erbjuda kortet till den person som skriver den roligaste kommentaren pa bloggens kommentatorsfalt. Sa kom igen nu, befria er komikerdjavul och lat oss ta del av vad den har att erbjuda!
Tack vare okat antal lasare (tack tack) sa har vi kommit over ett antal biobiljetter till Gota Kanal III som kommer ut senare i ar. For att vinna dessa biljetter behover du endast bidra med en gissning pa foljande fraga: Hur manga milliliter solkram har vi hittils gjort av med under resans gang? Utslagsfraga publiceras vid behov.
Ta det lugnt dar hemma sa hors vi!
Kommentarer
Postat av: Pia
Vad ni hittar på mkt kul!
T.o.m rida Jesper!!
Vi kan tro att du fick nitlotten o inte prata så
mkt om att du är lite höjdrädd,o ville ligga lågt.
Fortsätt ha era roligheter o tänk inte på oss o vår
snöskottning. Piakramar
Postat av: Lidl
Säger nog trots allt ett nja till att det verkligen är Matt Damon, väntar med spänning fram mot fler bevis...Avvaktar nog en dag eller två med gissningen - kan ju trots allt krävas en del research...
Postat av: Lidl JR
Checkade en bild på en av norgebrudarnas facebook, fyfan vad grov du är J!
Postat av: SysterYster
hahahaha, skulle kunna ge nästintill vad som helst för att få se en film av er ridtur!
upp med lite fler bilder snart grabbar!
Trackback
