kommatill

Samma vatten men olika strander.  Har vid Hermosa ar vattnet mer aggresivt vilket resulterar i starkare och hogre vagor. Bra for surfare. Roligt for oss ocksa. Det fick vi kanna pa.  Vid turiststrander  finns om inte livraddare i alla fall en flagga med olika farger likt farger pa skyltar i skidanlaggningar som visar svarighetsgraden for backarna. Svaga strommar en gron, starka en svart.
Eftersom turismen inte pa allvar slagit igenom har  finns darfor inget av detta.
Tre meters vagorna skoljde in med jamna mellanrum. Perfekta intervaller sa vi kan pusta ut och vara redo for nasta.  Nar vattnet var brunt ett par meter langre ut ville da James minnas att det blev grunt igen sa vi tog och dit. Har kunde vi absolut inte sta, inte ens pa ta. Nar vi da vande oss om upptakte vi  att vi var 200 meter fran stranden. Vi hade sugits ut av strommarna. Med karakteristiska simtag kampade vi pa. Det hande inget nar vi simmade snarare tvart om. Vi drevs langsamt utat. Snallt nog kom ett par surfare till os med sina brador och hjalpte oss in. Hade kunnat bli tufft pa egen hand.

Varan roadtripp ar nu slut och vi har lamnat tillbaka bilen. Vi har ocksa sagt hej da till Therese och Ingvild som har fortsatt sin resa till Nicuaragua. Kandes lite tungt nar vi skiljdes at.

Vi ar tillbaka i Mal pais dar vi startade och bor pa samma stalle som forut, Tranquilo. 45 minuter harifran ligger Montezuma dar finns ocksa vattenfall som ska vara varda att se. Efter att ha provat pa att rida valde vi nu ett lite bekvamare och snabbare satt att ta oss fram pa. Vi har fortfarande kanningar i baken fran allt skumpande i hastsadlarna. Motordrivet. Haftigt.  4hjulingar tar sig fram utmarkt har. Vi blev dock lite besvikna nar det inte var gashandtag, utan bara en knapp. Hade varit roligare att vrida gasen i botten. Jag Peer kom dock inte sa himla langt. Efter mindre an en km fastnade jag i vagkanten och styret slog tillbaka sa min vanstrahand vek sig. Illamaendes och tankar i hjarnan att behova tillbringa resten av resan med gips gjorde mig radd. Skjutsad till en lakare fick jag en snabb diagnos. Ej bruten. Med is och bandage fortsatte vi. Satt nu bakom Sebastian, utmarkt forare. Var dock lite nervos da jag vet om att han voltade forra aret.  Nar vi kom fram var vi dammiga till tusen.  Alla utom James. Varfor? Jo han akte forst och sladdade konstant och efter sig foljde ett moln sa sikten var begransad. Pa vagen sag vi dock en apfamilj. Med skrikande laten lat de som riktiga monster. Dokumenterades med en video och ett par bilder.

Det fanns tre stora vattenfall a 4, 12 och 22 meter. En fin syn mitt i djungeln. Skont var det att svalka sig efter en halvtimmas vandring. Lianer gjorde badandet roligare. Pa tarsan maner svingade vi oss ut i plurret. James och Sebastian visade mest akrobatisk talang. James och jag provade ocksa att hoppa fran 12 meters fallet. Skon kansla.

Hungriga som dovhjortar tog vi 4hjulingarna och korde till narmsta resturang dar det bestalldes in pizza. Narr gjordes da av James keps han snallt fatt lana av Anne-Marthe. En snall sot norsk jenta som foljde med oss pa turen. Kepsen var cool och samtidigt  ful. Kopt i USA for en dollar. Skrattet avtogs fort da vi markte att en bordsgranne hade en likadan keps. Peer  forsokte da radda upp situationen genom att dra den lite sarkastiska kommentaren "Du kan rakna med att fa vanta tva timmar med att fa in maten, vi vantade lange" Komiskt nog tog det inte langre an 30 sekunder innan hans mat stod pa bordet.

Till sist vill vi gratulera Jerusalemsforeningen for flickor till de 1000 riksdaler de inkasserade av de flitiga damerna i Risinge Doverstorps kyrkliga sykrets.
Ett extra tack till styrelsen bestaende av Alva Svensson ordf, Gun-Britt Eklof sekreterare och Asta Karlsson, kassor .  You rock Girls!

Bilder kommer
Peer