LA
Nu är vi i LA, åker en svång till San Diego imorgon bitti och sen kommer vi tillbaka hit dagen efter igen. Staden är lika underbar som man mindes den! Lite shopping har vi hunnit idag, nya shades för vissa och ny haircut för andra!
seeyaa
Bilder
Har kommer lite bilder till de senaste inlaggen.
Over n out, i saw a scout, he told me about a beer called stout
Fest
Idag ar det sista dagen har i Mal Pais. Vi aker tidigt i morgon mot huvudstaden San Jose for att flyga vidare till CALIII.
Darfor var vi tvungna att avsluta vistelsen har igar med en brakfest. Vi vandrade den langa langa backen upp till en lagenhet med oceanview, grill och AC! (i ett rum). Ett gang svenskar, britter och amerikaner har slagit sig samman och hyrt den istallet for att bo pa tranquilo. Billigare och mkt sjysstare!
Det var kanske tjugo pers allt som allt, och grundregeln var INGEN SVENSKA. Valdigt intressant att kora hela kvallen pa engelska, vi kanske rakade fuska lite men det gick ganska bra! Vi kom dit runt sju och eftersom det var bbq sa hade vi planerat att gora lite sandwiches. Vi hade med oss baguetter, kycklingfileer, tomater och stora mangder lok. Det blev sadar.. Broden blev svarta, kycklingen tog typ tva timmar att grilla och loken ats ra. Men alla var sa hungriga att det inte spelade nan roll.
Efter den nagot misslyckade maltiden, blev det spel. Ett kortspel som heter ring of fire, jakligt underhallande och fyllande. Tiden gick galet fort och helt plotsligt var klockan halv tva. Vi skulle ju ga ut pa strandklubben DnN sa det blev lite brattom. Ganska runda om fotterna vandrade vi da bort dit och avlsutade kvallen med dans, drinkar och, for vissa, medhjalp till stold och vallande till skrubbsar. Men det ar en annan historia...
Hors! ciaoo
Darfor var vi tvungna att avsluta vistelsen har igar med en brakfest. Vi vandrade den langa langa backen upp till en lagenhet med oceanview, grill och AC! (i ett rum). Ett gang svenskar, britter och amerikaner har slagit sig samman och hyrt den istallet for att bo pa tranquilo. Billigare och mkt sjysstare!
Det var kanske tjugo pers allt som allt, och grundregeln var INGEN SVENSKA. Valdigt intressant att kora hela kvallen pa engelska, vi kanske rakade fuska lite men det gick ganska bra! Vi kom dit runt sju och eftersom det var bbq sa hade vi planerat att gora lite sandwiches. Vi hade med oss baguetter, kycklingfileer, tomater och stora mangder lok. Det blev sadar.. Broden blev svarta, kycklingen tog typ tva timmar att grilla och loken ats ra. Men alla var sa hungriga att det inte spelade nan roll.
Efter den nagot misslyckade maltiden, blev det spel. Ett kortspel som heter ring of fire, jakligt underhallande och fyllande. Tiden gick galet fort och helt plotsligt var klockan halv tva. Vi skulle ju ga ut pa strandklubben DnN sa det blev lite brattom. Ganska runda om fotterna vandrade vi da bort dit och avlsutade kvallen med dans, drinkar och, for vissa, medhjalp till stold och vallande till skrubbsar. Men det ar en annan historia...
Hors! ciaoo
Action
Samma vatten men olika strander. Har vid Hermosa ar vattnet mer aggresivt vilket resulterar i starkare och hogre vagor. Bra for surfare. Roligt for oss ocksa. Det fick vi kanna pa. Vid turiststrander finns om inte livraddare i alla fall en flagga med olika farger likt farger pa skyltar i skidanlaggningar som visar svarighetsgraden for backarna. Svaga strommar en gron, starka en svart.
Eftersom turismen inte pa allvar slagit igenom har finns darfor inget av detta.
Tre meters vagorna skoljde in med jamna mellanrum. Perfekta intervaller sa vi kan pusta ut och vara redo for nasta. Nar vattnet var brunt ett par meter langre ut ville da James minnas att det blev grunt igen sa vi tog och dit. Har kunde vi absolut inte sta, inte ens pa ta. Nar vi da vande oss om upptakte vi att vi var 200 meter fran stranden. Vi hade sugits ut av strommarna. Med karakteristiska simtag kampade vi pa. Det hande inget nar vi simmade snarare tvart om. Vi drevs langsamt utat. Snallt nog kom ett par surfare till os med sina brador och hjalpte oss in. Hade kunnat bli tufft pa egen hand.
Varan roadtripp ar nu slut och vi har lamnat tillbaka bilen. Vi har ocksa sagt hej da till Therese och Ingvild som har fortsatt sin resa till Nicuaragua. Kandes lite tungt nar vi skiljdes at.
Vi ar tillbaka i Mal pais dar vi startade och bor pa samma stalle som forut, Tranquilo. 45 minuter harifran ligger Montezuma dar finns ocksa vattenfall som ska vara varda att se. Efter att ha provat pa att rida valde vi nu ett lite bekvamare och snabbare satt att ta oss fram pa. Vi har fortfarande kanningar i baken fran allt skumpande i hastsadlarna. Motordrivet. Haftigt. 4hjulingar tar sig fram utmarkt har. Vi blev dock lite besvikna nar det inte var gashandtag, utan bara en knapp. Hade varit roligare att vrida gasen i botten. Jag Peer kom dock inte sa himla langt. Efter mindre an en km fastnade jag i vagkanten och styret slog tillbaka sa min vanstrahand vek sig. Illamaendes och tankar i hjarnan att behova tillbringa resten av resan med gips gjorde mig radd. Skjutsad till en lakare fick jag en snabb diagnos. Ej bruten. Med is och bandage fortsatte vi. Satt nu bakom Sebastian, utmarkt forare. Var dock lite nervos da jag vet om att han voltade forra aret. Nar vi kom fram var vi dammiga till tusen. Alla utom James. Varfor? Jo han akte forst och sladdade konstant och efter sig foljde ett moln sa sikten var begransad. Pa vagen sag vi dock en apfamilj. Med skrikande laten lat de som riktiga monster. Dokumenterades med en video och ett par bilder.
Det fanns tre stora vattenfall a 4, 12 och 22 meter. En fin syn mitt i djungeln. Skont var det att svalka sig efter en halvtimmas vandring. Lianer gjorde badandet roligare. Pa tarsan maner svingade vi oss ut i plurret. James och Sebastian visade mest akrobatisk talang. James och jag provade ocksa att hoppa fran 12 meters fallet. Skon kansla.
Hungriga som dovhjortar tog vi 4hjulingarna och korde till narmsta resturang dar det bestalldes in pizza. Narr gjordes da av James keps han snallt fatt lana av Anne-Marthe. En snall sot norsk jenta som foljde med oss pa turen. Kepsen var cool och samtidigt ful. Kopt i USA for en dollar. Skrattet avtogs fort da vi markte att en bordsgranne hade en likadan keps. Peer forsokte da radda upp situationen genom att dra den lite sarkastiska kommentaren "Du kan rakna med att fa vanta tva timmar med att fa in maten, vi vantade lange" Komiskt nog tog det inte langre an 30 sekunder innan hans mat stod pa bordet.
Till sist vill vi gratulera Jerusalemsforeningen for flickor till de 1000 riksdaler de inkasserade av de flitiga damerna i Risinge Doverstorps kyrkliga sykrets.
Ett extra tack till styrelsen bestaende av Alva Svensson ordf, Gun-Britt Eklof sekreterare och Asta Karlsson, kassor . You rock Girls!
Bilder kommer
Peer
Ridning
Hola amigos!
Nar vi nu ater fatt tillgang till ett nagorlunda fungerande internet har vi ocksa aterfatt vara ambitioner gallande att halla bloggen lite mer kontuinerligt uppdaterad. Peer-Beer producerade under gardagen aterigen ett mycket hogkvalitativt inlagg och tanken ar att jag, alias Trance France, idag ska forsoka gora detsamma.
Nar vi vaknade pa sondagen gjorde vi det med nervositet och forvantan. Vi hade dagen innan tagit ett beslut om att vi skulle testa pa hastridning och aven lyckats boka in en tur med start kl 14.00 pa stranden. James - den erfarne i sallskapet - hade bjudit pa en kort genomgang om ridningens historia och aven med hjalp av hyrd whiteboard och dia-bilder forsokt lara oss varenda del pa hastens bitiga kropp. Var nervositet gjorde dock att informationen, till James stora besvikelse, forsvann lika fort som den kom in. Ett par timmare senare, nar solen stod som allra hogst pa himlen och temperaturen lag runt 40 grader, tog vi den 50 meter langa promenaden ner mot stranden. Over de vajande palmerna flog gigantiska papegojor, och vagorna slog med valdsam frenesi mot den knallvita stranden. Nu kor vi!
Sebastian tog sig aran att valja hast forst, och valde att inte helt rutinerat ta den storsta pjasen. Sjalv akte man pa nitlotten och tvingades spendera de tva foljande timmarna med en sjukpensionar som svankade sa mycket att magen slapade i backen. James fick en jamforelsevis fin hingst som enligt guidens egna utsago vunnit en hel del travlopp. Peer fick en grasprangd skonhet som han direkt dopte till Douglas och i samma veva sig sjalv till Lucky Luke...
Farden borjade helt ofrivilligt da hastarna pa eget maner valde att ge sig av langst stranden. Helt utan instruktioner for vi fram mitt bland sufare och sandslott, in pa en liten grusvag for att sedan helt plotsligt befinna oss mitt pa Costa Ricas storsta vag. Highway, Autostrada, Autobahn - you name it! I ren panik och med guidens vral i bakgrunden forsokte vi manovrera hastarna at hoger, och det hela slutade med att vi gick tre i bredd och tog upp hela hogerfilen. Som av en valsignelse kom det dock inga bilar - och vi kunde med hjartat i halsgropen borja var fard upp mot berget.
James visade imponerande kvaliteer och med bestamd hand forde han sin hingst upp mot toppen. Sebastian sag ut som en pygme hogst upp pa Mount Everest och Peer Beer forsokte hundra meter bakom alla andra skjuta ihjal flugor med sin luftpistol. Sjalv skrapade jag gang pa gang i knana i grusvagen och forsokte med alla muskler i kroppen fa upp hasten for den allt brantare vagen. Historien hade artat sig sa illa att jag fick agera hast pa grund av sjukpensionarens bristande fysiska status. Val uppe pa bergstoppen mottes vi av en hanforande utsikt over hela Haco och Playa Hermosa. Fantastiskt!
Nervagen gick betydligt smidigare och snart befann vi oss aterigen pa motorvagen. Denna gang var vi battre forberedda och skrittade elegant over den vag som for bara nagon timme tidigare hade brett ut sig som en elak tornado. Med stolthet i kroppen (las overmod) gled vi ner mot stranden dar vi borjat var fard. James galopperade ivag langst strandkanten medan vi andra var lite mer avvaktande. Sebastian, vars hast var sa stor att han for att inte drabbas av hojdskrack anvande sig av kikare under hela turen, borjade rora sig lite latt framat. Peer, som antligen kommit ifatt oss andra och for stunden fokuserat pa annat an sin latsas-pistol, ville inte vara samre och borjade trava framat. Sen vet jag inte vad som gick snett. Plotsligt borjade samtliga hastar galoppera vilt at alla hall och hoppade likt Ferdinand pa julafton. Styra var inte att tanka pa eftersom all kraft och energi gick at for att halla sig kvar pa dessa scitzofrena skapelser jag tidigare kallat hastar. Douglas drog ivag at hoger mot ett vattendrag, och innan Peer visste ordet av var hasten nere och vande i vattnet. Guiden forsokte med alla sina rostresurser, och genom att branna av frasen "to the left, to the left'' gora Peer inforstadd med att han skulle rora sig at vanster. Nar detta inte lyckades byttes frasen ut till en spansk visa med inte riktigt samma vanliga innehall. Pa nagot satt lyckades vi aterfa kontrollen over hastarna och kunde till och med till folkets jubel avslutningsvis bjuda pa lite stopsig galopp..!
Till sist; Ni som foljt oss har pa bloggen och tagit del av vara aventyr pa andra sidan jordklotet lar ju inte ha missat att vi for ett par veckor sedan traffade Mattt Damon. Nu kan vi med stor gladje beratta att vi forfogar over ett signerat idolkort av stjarnan. Generosa som vi ar kommer vi att erbjuda kortet till den person som skriver den roligaste kommentaren pa bloggens kommentatorsfalt. Sa kom igen nu, befria er komikerdjavul och lat oss ta del av vad den har att erbjuda!
Tack vare okat antal lasare (tack tack) sa har vi kommit over ett antal biobiljetter till Gota Kanal III som kommer ut senare i ar. For att vinna dessa biljetter behover du endast bidra med en gissning pa foljande fraga: Hur manga milliliter solkram har vi hittils gjort av med under resans gang? Utslagsfraga publiceras vid behov.
Ta det lugnt dar hemma sa hors vi!
Nar vi nu ater fatt tillgang till ett nagorlunda fungerande internet har vi ocksa aterfatt vara ambitioner gallande att halla bloggen lite mer kontuinerligt uppdaterad. Peer-Beer producerade under gardagen aterigen ett mycket hogkvalitativt inlagg och tanken ar att jag, alias Trance France, idag ska forsoka gora detsamma.
Nar vi vaknade pa sondagen gjorde vi det med nervositet och forvantan. Vi hade dagen innan tagit ett beslut om att vi skulle testa pa hastridning och aven lyckats boka in en tur med start kl 14.00 pa stranden. James - den erfarne i sallskapet - hade bjudit pa en kort genomgang om ridningens historia och aven med hjalp av hyrd whiteboard och dia-bilder forsokt lara oss varenda del pa hastens bitiga kropp. Var nervositet gjorde dock att informationen, till James stora besvikelse, forsvann lika fort som den kom in. Ett par timmare senare, nar solen stod som allra hogst pa himlen och temperaturen lag runt 40 grader, tog vi den 50 meter langa promenaden ner mot stranden. Over de vajande palmerna flog gigantiska papegojor, och vagorna slog med valdsam frenesi mot den knallvita stranden. Nu kor vi!
Sebastian tog sig aran att valja hast forst, och valde att inte helt rutinerat ta den storsta pjasen. Sjalv akte man pa nitlotten och tvingades spendera de tva foljande timmarna med en sjukpensionar som svankade sa mycket att magen slapade i backen. James fick en jamforelsevis fin hingst som enligt guidens egna utsago vunnit en hel del travlopp. Peer fick en grasprangd skonhet som han direkt dopte till Douglas och i samma veva sig sjalv till Lucky Luke...
Farden borjade helt ofrivilligt da hastarna pa eget maner valde att ge sig av langst stranden. Helt utan instruktioner for vi fram mitt bland sufare och sandslott, in pa en liten grusvag for att sedan helt plotsligt befinna oss mitt pa Costa Ricas storsta vag. Highway, Autostrada, Autobahn - you name it! I ren panik och med guidens vral i bakgrunden forsokte vi manovrera hastarna at hoger, och det hela slutade med att vi gick tre i bredd och tog upp hela hogerfilen. Som av en valsignelse kom det dock inga bilar - och vi kunde med hjartat i halsgropen borja var fard upp mot berget.
James visade imponerande kvaliteer och med bestamd hand forde han sin hingst upp mot toppen. Sebastian sag ut som en pygme hogst upp pa Mount Everest och Peer Beer forsokte hundra meter bakom alla andra skjuta ihjal flugor med sin luftpistol. Sjalv skrapade jag gang pa gang i knana i grusvagen och forsokte med alla muskler i kroppen fa upp hasten for den allt brantare vagen. Historien hade artat sig sa illa att jag fick agera hast pa grund av sjukpensionarens bristande fysiska status. Val uppe pa bergstoppen mottes vi av en hanforande utsikt over hela Haco och Playa Hermosa. Fantastiskt!
Nervagen gick betydligt smidigare och snart befann vi oss aterigen pa motorvagen. Denna gang var vi battre forberedda och skrittade elegant over den vag som for bara nagon timme tidigare hade brett ut sig som en elak tornado. Med stolthet i kroppen (las overmod) gled vi ner mot stranden dar vi borjat var fard. James galopperade ivag langst strandkanten medan vi andra var lite mer avvaktande. Sebastian, vars hast var sa stor att han for att inte drabbas av hojdskrack anvande sig av kikare under hela turen, borjade rora sig lite latt framat. Peer, som antligen kommit ifatt oss andra och for stunden fokuserat pa annat an sin latsas-pistol, ville inte vara samre och borjade trava framat. Sen vet jag inte vad som gick snett. Plotsligt borjade samtliga hastar galoppera vilt at alla hall och hoppade likt Ferdinand pa julafton. Styra var inte att tanka pa eftersom all kraft och energi gick at for att halla sig kvar pa dessa scitzofrena skapelser jag tidigare kallat hastar. Douglas drog ivag at hoger mot ett vattendrag, och innan Peer visste ordet av var hasten nere och vande i vattnet. Guiden forsokte med alla sina rostresurser, och genom att branna av frasen "to the left, to the left'' gora Peer inforstadd med att han skulle rora sig at vanster. Nar detta inte lyckades byttes frasen ut till en spansk visa med inte riktigt samma vanliga innehall. Pa nagot satt lyckades vi aterfa kontrollen over hastarna och kunde till och med till folkets jubel avslutningsvis bjuda pa lite stopsig galopp..!
Till sist; Ni som foljt oss har pa bloggen och tagit del av vara aventyr pa andra sidan jordklotet lar ju inte ha missat att vi for ett par veckor sedan traffade Mattt Damon. Nu kan vi med stor gladje beratta att vi forfogar over ett signerat idolkort av stjarnan. Generosa som vi ar kommer vi att erbjuda kortet till den person som skriver den roligaste kommentaren pa bloggens kommentatorsfalt. Sa kom igen nu, befria er komikerdjavul och lat oss ta del av vad den har att erbjuda!
Tack vare okat antal lasare (tack tack) sa har vi kommit over ett antal biobiljetter till Gota Kanal III som kommer ut senare i ar. For att vinna dessa biljetter behover du endast bidra med en gissning pa foljande fraga: Hur manga milliliter solkram har vi hittils gjort av med under resans gang? Utslagsfraga publiceras vid behov.
Ta det lugnt dar hemma sa hors vi!
Update!
Canopy var malet i Monteverde. Langsta och hogsta i Costa Rica sades det. Canopy som ar linbana i storre format. Hogt over marken glider man fasthangd i en karbinhake fran trad till trad genom djungeln. Forhoppingsvis far man en skymt av djur man normalt inte ser om inte annat en liten adrenalin kick.
Ditresan var en slingrig historia. Runt och over berg akte vi med varan Toyota. Packad till max och ater igen sex personer. Vi plus norskorna. Ingvild och Therese. Vi hade hjartat i halsgropen ett par ganger. Vagen vi valde var den kortaste men troligen inte den snabbaste. Det var smala och gropiga grusvagar utan staket eller vagracken. Hade det gatt illa kunde bilen latt hamnat 100m langre ner pa ett par sekunder. Sa vi tog det lungt nar vi fick moten. Utsikten har var dock underbar och den holl i sig i manga timmar. Vi blev stoppade i en checkpoint. Forvantade oss en boter. Vara nummerplatar hade skakats bort och vi var for manga i bilen. Therese tog plats pa baksatets golv. Kanske lite dumt i efterhand. Polismannen kikade in i bilen, skrev upp upp nummret vi hade fastklistrat pa vindrutan. Mannen i uniform kunde inte engelska sa han hamtade sin kollega. Detta kunde blivit ett av de roligaste klippen om vi vagat filma. Han stracker da in huvudet och sager - repeat after me, Costa Rica is good- Vi gjorde som han sa och gapskrattade och akte tutandes vidare. Vi var inte alltid sakra pa om vi var pa ratt vag sa da och da fick vi stanna och fraga om hjalp. Det blev svarare och svarare att gora sig forstadd desto langre vi akte. Vid ett litet matstalle langs vagen stannade vi till och France hoppade ut ur bilen med kartan. Nar de fem forsta inte kunde hjalpa honom hamtade de da deras baste engelsktalande person. Han pekade da och sa - Go tventi maijls then ju se a sajn, turrn rajt. Artiga som vi ar tackade och bugade vi for hjalpen och brande vidare. 6 timmar 10 min hade vi kort 14 mil. Framme. Det var ingen som skrattade. Istallet svordomar och suckar. Canopyturen hade bara tva omgangar per dag och vi hade missat bada. Skit. Vi ville inte stanna en natt i Monteverde sa vi beslutade oss for att passa aventyret och styra soderut mot Jaco. En turiststad.
Vi korde igenom Jaco och stannade 10 min darifran vid playa Hermosa. Dar fastnade vi for en liten stuga pa stranden med tva vaningar, sex sangar och pool. 10 dollar per skalle. Som hittat. Dagen darpa kl 11.40 efter ett par timmar pa stranden springer vi in i agaren. Han sparkar da ut oss, missnojda men vad skulle vi gora. Vi hade prutat ner fran 15 till 10 dollar. Och nu hade han ett sallskap som ville betala fullpris. Snallt nog ringde han till en kompis ett par hundra meter bort som lat oss bo for 12 dollar i ett penthouse. Plats for atta. Alltsa stort och rymligt. Plus for det fanns kabeltv och AC. Minus for ingen pool. Men ett uppkop i det stora hela.
Pa alla hjartans dag hade vi BBQ. Kyckling grillades. Vi passade da pa att overlamna en present i form av en hjartformad ballong till vara norskor. Allt gick som planerat. Vi spelade en karlekslat samtidigt som vi overlamnade presenten. Den hade dock gatt sonder. Men de fick gummiresterna. Tanken som raknas. Vi avslutade med en bonfire pa stranden och liggandes tittade vi pa stjarnorna. Vi kunde lokalisera Stora och lilla Karlavagnen, tvillingarna, polstjarnan, manen, de tre vise mannen och cassiopeja. Vi hann med att se tre stjarnfall. Ett av dem sag vi alla. Maste betyda nagot.
Efter missen med canopyn sa letar vi efter ersattade aktiviteter.
Bilder kommer, Hasta!
Ditresan var en slingrig historia. Runt och over berg akte vi med varan Toyota. Packad till max och ater igen sex personer. Vi plus norskorna. Ingvild och Therese. Vi hade hjartat i halsgropen ett par ganger. Vagen vi valde var den kortaste men troligen inte den snabbaste. Det var smala och gropiga grusvagar utan staket eller vagracken. Hade det gatt illa kunde bilen latt hamnat 100m langre ner pa ett par sekunder. Sa vi tog det lungt nar vi fick moten. Utsikten har var dock underbar och den holl i sig i manga timmar. Vi blev stoppade i en checkpoint. Forvantade oss en boter. Vara nummerplatar hade skakats bort och vi var for manga i bilen. Therese tog plats pa baksatets golv. Kanske lite dumt i efterhand. Polismannen kikade in i bilen, skrev upp upp nummret vi hade fastklistrat pa vindrutan. Mannen i uniform kunde inte engelska sa han hamtade sin kollega. Detta kunde blivit ett av de roligaste klippen om vi vagat filma. Han stracker da in huvudet och sager - repeat after me, Costa Rica is good- Vi gjorde som han sa och gapskrattade och akte tutandes vidare. Vi var inte alltid sakra pa om vi var pa ratt vag sa da och da fick vi stanna och fraga om hjalp. Det blev svarare och svarare att gora sig forstadd desto langre vi akte. Vid ett litet matstalle langs vagen stannade vi till och France hoppade ut ur bilen med kartan. Nar de fem forsta inte kunde hjalpa honom hamtade de da deras baste engelsktalande person. Han pekade da och sa - Go tventi maijls then ju se a sajn, turrn rajt. Artiga som vi ar tackade och bugade vi for hjalpen och brande vidare. 6 timmar 10 min hade vi kort 14 mil. Framme. Det var ingen som skrattade. Istallet svordomar och suckar. Canopyturen hade bara tva omgangar per dag och vi hade missat bada. Skit. Vi ville inte stanna en natt i Monteverde sa vi beslutade oss for att passa aventyret och styra soderut mot Jaco. En turiststad.
Vi korde igenom Jaco och stannade 10 min darifran vid playa Hermosa. Dar fastnade vi for en liten stuga pa stranden med tva vaningar, sex sangar och pool. 10 dollar per skalle. Som hittat. Dagen darpa kl 11.40 efter ett par timmar pa stranden springer vi in i agaren. Han sparkar da ut oss, missnojda men vad skulle vi gora. Vi hade prutat ner fran 15 till 10 dollar. Och nu hade han ett sallskap som ville betala fullpris. Snallt nog ringde han till en kompis ett par hundra meter bort som lat oss bo for 12 dollar i ett penthouse. Plats for atta. Alltsa stort och rymligt. Plus for det fanns kabeltv och AC. Minus for ingen pool. Men ett uppkop i det stora hela.
Pa alla hjartans dag hade vi BBQ. Kyckling grillades. Vi passade da pa att overlamna en present i form av en hjartformad ballong till vara norskor. Allt gick som planerat. Vi spelade en karlekslat samtidigt som vi overlamnade presenten. Den hade dock gatt sonder. Men de fick gummiresterna. Tanken som raknas. Vi avslutade med en bonfire pa stranden och liggandes tittade vi pa stjarnorna. Vi kunde lokalisera Stora och lilla Karlavagnen, tvillingarna, polstjarnan, manen, de tre vise mannen och cassiopeja. Vi hann med att se tre stjarnfall. Ett av dem sag vi alla. Maste betyda nagot.
Efter missen med canopyn sa letar vi efter ersattade aktiviteter.
Bilder kommer, Hasta!
Fredag den 13:e
När vi i Tisdags morse packade våra kappsäckar och lämnade Mal Pais så var framtiden oviss.
Vi har hyrt en jeep modell större och planerade att resa längs kusten upp i landet, och har fått sällskap av 2 Norska fagra damer, måhända tack vare vår nära vänskap med mr Damond.
Planerna grusades tyvärr tidigt då en vänlig själv informerade om att vägen tar slut 10 mil norrut längs kusten. Den övergår till strand för att sedan bli djungel. Det är givetvis en utmaning av vilket slag vi vanligtvis skulle ta oss för! Beväpnade med varsin machete och ett strålande humör kunde det blivit en riktig utmaning.
Nu visade det sig dock att man hamnar i fängelse om man försöker, vilket vi till Arash förtret efter en omröstning ( 5-1 ) bestämte oss för hoppa över!
Så med en handgjort karta och en övertygelse om att vi vid minsta tvivel om vägval, väljer väg med hjälp av snurra flaskan letade vi oss fram längs den Costa Rikanska landsbygden. Vägarna är vad man i Sverige skulle kalla Så in i helvete dåliga! Men efter 8 timmars studsande och snurrande rullade vi faktiskt in i La Fortuna dagens mål.
Första natten i bergen spenderades i en fantastisk penthouse våning, med utsikt över Arenal Costa Ricas stolthet, en aktiv vulkan från vilken man i gryning och solnedgång kan beundra lava rulla ner från topp till tå! Varmvatten och 2 skivor toast till frukost kan i förhållande till vårat tidigare boende liknas vid Grand Hotell!
En annan anledning till att dom Norska flickorna slog följe med oss kan också ha varit att dom hade bokat 2 nätter på ett av världens ledande Hotell " Tabacon grand spa". Och snälla som vi är körde vi dom till deras slott tidigt Onsdag morgon.
Någonstans här gick allt snett... Vi hade tänkt att bo billigt käka lokal billig mat och återvända till kusten närapå rikare än när vi lämnade den. Det är svårt att svara på om det var drinken vi bjöds på när vi kom in, det faktum att det stod " Member of the best hotels in the world seven star academy" eller det faktum att ett rykte florerade om att mr Hugh Hefner med Entourage nyligen cheackat in. Men av någon outgrundlig anledning så hamnade satt vi 20 minuter senare iförd varsin exklusiv badrock med fötterna i ett av världens anrikaste spa bad och blickade ut över vyer som till och med skulle få Barrack Obama att blekna!
2 dagar går fort när man lunchar på en av världens finaste restauranger, förtär 250 kronors frukostar eller sitter i lobyn och väntar förtvivlat på att få en glimt av Hugh eller kanske någon av the girls from the playboy mansion.
Idag, Fredag den 13 har verkligheten hunnit ikapp och jag vaknade för en halvtimme sedan i vårat limegröna rum med elektricitet då och då och en skvätt varmvatten i kranen av att någon tappade ett 100-tal glas i köket vägg i vägg!
Vi ska strax gå upp och peta i oss den ljumna toast och utspädda apelsinjuice som "hotellet" har att erbjuda. Sen är tanken att vi ska ta oss runt Arenal sjön vilket skulle utanvidare kunna rankas som ett av världens topp 5 vackraste platser, hyra en segelbåt och segla några timmar ( seglar skola i 4:an hoppas det sitter i !!! ) Och sen fortsätta ner mot kusten och slutligen anlända oasen Jaco någonstans runt midnatt! jag Sir James af Stilig och Sebastian von klen spenderade som bekant för vissa en månad här förra året. Då hade vi turen att få hyra ett Strand hus i Jaco, vilket vi hoppas ska stå tomt och vänta på oss även denna gång!
Nu har vi trots allt både Matt Damond o Hugh Hefner som referenser....
Until next time, Pura Vida!
Elektronisk fest och Matt Damon
Hallå Sverige! Läget?
Här i Costa går livet sin gilla gång. Dagarna spenderas med rofylldhet och njutning som ledord - och i miljöer vi bara trodde fanns på film.
Efter att gemensamt tagit beslutet att lämna pensionärernas dygnsrytm bakom oss bestämde vi oss för att slå på stort och för första gången under resan bedriva festverksamhet. "Sebbe" Ghambary investerade i ett välsmakande vin från en av de många lokala vinodlingarna, vackert belägen på en bergstopp som får Torstorpeberg att framstå som en flatmacka i jämförelse, "Peer" och "James" valde också att stödja den lokala marknaden genom att införskaffa relativt stora mängder inhemsk öl. Jag, i detta sammanhang representerad av mitt alter ego "France", slog på stort och la mina colones på en lagom mängd Bacardi.
Dagen artade sig väl och runt fem-tiden var i princip hela Tranquilos societet nere på stranden för att tillsammans njuta av den alltid lika vackra solnedgången. Man kunde nästan ta på stämningen, och det bedrevs allt från volleybollspelande till en väl uppstyrd fotbollsmatch där vi från Skandinavien spelade 0-0 mot Centraleuropa. Lokal media beskrev matchen som den bästa och mest underhållande 0-0 matchen i landets historia.
Efter att tillsammans med härliga människor från USA, Kanada, Norge, Tyskland, Danmark, Schweiz, Australien m.m tagit del av ännu en makalöst vacker solnedgång drog vi oss uppåt mot Tranquilo för att dra igång festen. Vår sköna musikspelare (tack Biffen!) blev snabbt festens mittpunkt och alla ville höra just deras favorit spelas. James lämnade festen i ursinne när han nekades att spela Anna Books "ABC" på repeat resten av kvällen. Men efter lite push-talk från en engelsk kock var han snart på banan igen.
Timmarna rann iväg med ljudets hastighet, och plötsligt var det dags att glida bortåt mot kvällens huvudmål; flashiga nattklubben "D&N". Efter fem minuters smärtsam promenad (vem behöver skor?) var vi framme. Lätta i kroppen och fria i sinnet äntrade vi Costa Ricas motsvarighet till Moulin Rouge. Efter att ha spenderat lite tid i baren med några argentinska damer fick vi plötsligt syn på ett bekant ansikte. Alla kände igen honom men ingen mindes från var. Teorierna flödade: Jobbar han inte på JC i stan? (James) Är han inte hallåa på TV4? (France) Är det inte han vi träffade ute i Stockholm i somras? (Peer) Är det inte Stig från Stig´s cykel? (Sebastian). Efter att stirrat så ögonen snudd på ramlade av lyckades vi till slut konstatera att killen vi stod fem meter i från inte var någon hallåa på TV. Inte heller var han anställd på JC. Killen vi tittade på var Matt Damon, Matt Damon!!!
Ingen minns riktigt hur kontakten togs. Vi befann oss alla i något slags barnsligt rus - fullkomligt exalterade över att stå fem meter från en av världens kändaste skådespelare. Klart är dock att vi så småningom lyckades fiska upp hakan och bete oss som folk igen. Matt visade sig vara en riktigt skön snubbe som bjöd med oss upp på klubbens VIP-våning. Han berättade att han var i Costa Rica på semester och att han hyrt ett ställe i bergen, men tröttnat på ensamheten och isoleringen och bestämt sig för att gå och träffa lite "vanligt" folk. Det är ett beslut som vi är tacksamma för!
Kvällen rundades av framåt småtimmarna. Men dagen slutade inte där. Den kommer för alltid att finnas kvar i våra minnen. Som dagen då vi festade ihop med Matt Damon!
En dag i Mal pais
Vi har nu varit i Mal pais ett par dagar och vi har kommit in i sköna rutiner. Vi bor på ett backpackerhostel vid namn Tranquilo. Det har 15 rum som tar mellan 2-6 personer. Ni kanske kan få en guidetour så ni får se hur det ser ut.
Vi bor i ettt rum för fyra. Så vi delar inte med någon annan.
Våran dygnsrytm är väl likt en pensionärs, men vad skönt det är. Uppstigning 07.30. I köket finns då färdigvispad pannkakssmet som var och en får grädda. Vi kryddar med banan,nutella, glass, socker och sirap.
När alla är mätta går vi tillbaka till rummet. Där använder vi oss av cirkelmetoden när vi smörjer in varandra. Väldigt smidigt och skönt och ingen bränner sig på ryggen. Nere på stranden är vi ett par timmar. Vi surfar, spelar lite boll och pressar. Sällskap har vi fått av varaner. Äckliga varelser som smyger sig ut för att sno åt sig något att äta. Vi är på vakt och håller dem på avstånd med sten och kokosnötter. När det bli olidligt varmt drar vi oss tillbaka för en skön siesta. Under den här tiden äter vi lunch och vilar i hängmattor. Har vi energi så spelar vi biljard eller pingis. France har förövrigt sopat rent vid pingisbordet. Danskar, tyskar, amerikaner och locals har alla fått stryk.
Mätta och utvilade går vi ner till stranden igen där vi gör samma sak som på förmiddagen. Här är vi kvar tills solen går ner. Det har varit lika fint varje kväll. Detta sker runt 18-tiden. Efter återhämtning och uppfräschning går vi ut och käkar. Vi har hittills tryckt i oss burritos, tortillas, ris med tonfisk, kyckling och skaldjur samt ett par hamburgare.
Vi har känt av resan hit så det har inte blivit några sena kvällar. Men det ska det bli ändring på ikväll. Det är nämnligen ELECTRO NIGHT på en bar så vi lär få i oss några öl och drinkar. Blir vi inte alltför påverkade så kanske det kommer ett par bilder därifrån.
37 grader och sol
pix
Här är lite vackra bilder delar av sällskapet och omgivningarna!
Nere på jorden
Efter att ha smörjt in varandra med solskydd från faktor 10-50 går vi ned till stranden med varsin surfbräda under armen.
Vi har målet att bli gyllenbruna nästintill svarta. I våran beachbag har vi vatten,frukt,kamera och ännu mer solskydd.
Det behövs när solen ligger på. Med oss har vi också en bergsprängare som gör sitt.
Den tidigare nämnda grisleken är en riktig hit. Är dock inne på ett dåligt streak då jag lyckats torska 3/5.
Men lika glad är jag för det, men jag ska se över reglerna och kanske ändra något till min fördel.
Vi har hyrt brädor nu varje dag. "James" och "Sebastian" ligger ett par steg före i utvecklingen då de var här förra året.
Mitt självförtroende var på topp idag efter att ha klarat av att stå i ett par vågor i vitvattnet. Så jag tänkte att jag var flygklar och paddlade och kämpade mig lite längre ut.
Där är vågorna större, kraftfullare och bryter för ögat väldigt fint.
Här befinner sig också de bästa surfarna.
När jag väl var på vägs ut kom jag väldigt snabbt ned på jorden. I detta fall ned på botten.
Efter att ha tajmat in en våg helt fel. Bröt den och slog över mig med en väldig kraft. Man vet inte vad som är upp eller ner i de starka strömmarna. Tur är att brädan flyter.
Lite chockad av händelsen och kallsupen var jag dock fast beslutsam att jag skulle ut bakom det yttersta brytet för att åka tillbaka in till stranden. Så jag paddlade utåt.
Efter några paddeltag var det dags igen och då händer följande.
Jag hör någon skrika "Hey fucker"! Samtidigt reser sig en stor våg och en kille ska just ställa sig upp för att ta vågen.
Jag inser då att det är till mig han skrek åt och att jag är i vägen. Vågen närmar sig snabbt och lika snabbt närmar sig killen. I panik för att inte bli krossad av vågen och överkörd av surfaren dyker jag under vattnet. Väl uppe på ytan pustar jag ut och får ögonkontakt med surfaren som var tvungen att kasta sig av brädan för att inte köra över mig. Han stirrar på mig och skakar på huvudet. För att rädda situationen säger jag på knackig engelska " I´ sorry, it¨s my first day surfing" Han säger då snabbt tillbaka " STAY ON THE FUCKING BEACH"
Det var ett tag sedan jag kände mig så dålig och liten, då har jag ändå förlorat på gris. Trött återvänder jag till stranden och inser att jag får hålla till ett par dagar till i vitvattnet innan jag ger mig på de stora bryten.
Peer
Swe - Usa - Costa
Så... efter en svettig 36 timmars resa har vi äntligen anlänt ett lagom ljummet Costa Rica. 35C i skuggan
och inte ett moln i sikte!
Resan gick förhållandevis bra, men det vill inte säga helt smärtfritt!
Började bra med avgång från Finspång 04.00, sen en snabb frukost på vägen ( tack Pia ) "båt" mackor o juice!
Första flygresan klarades av relativt bra, dock så höll Martin på att få stanna i landet för att ha fotograferat Arlandas alla säkerhetsvakter, men vi lyckades med hjälp av en nödlögn om att han faktiskt är Stig Helmer Olssons son få med honom på planet!
Tror vi hade cirkus 5 timmar i NY och han givetvis med att smälla i oss några super sized burgers och ett par liter cola
samt en upprepning av fotograf bekymret som uppstod på Arlanda då Martin väldigt gärna ville föreviga även dessa vakter innan vi boardade plan 2, NY - San Jose.
Flygresan börjar med att vi inte får plats med handbagaget i Bagageluckorna över sätena på grund av att någon har tryck in ett gäng violiner i våra fack! Arash " Sebbe " Ghambary tyckte inte det gjorde så mycket om vi fick sitta med väskorna i knät dom följande 7 timmarna, men Martin " Peer" Lager visade var skåpet skulle stå o talade om på regelrätt Engelska att det faktiskt är han far som äger Lagers UR!!
När vi väll tagit oss upp i luften lyckas Arash göra sig ovän med en relativt välväxt Amerikan som svarar på Arash påhopp genom att slita av hans sätes lurar och slänga resterna av ljudsystemet under sätet. Han avslutar förnedringen genom att hån skratta åt Arash tårar som letar sig fram längs kinderna!
Vi landade i alla fall ett antal timmar senare något skärrade i ett ljummet Costa runt 10 på kvällen. Spenderade 5 timmar på ett golvet i väntsalen på flygplatsen för att vid 5 hugget följande morgon ta första bussen mot havet och Mal Pais!
Nu är vi inne på dag 3 av i Costa och alla har klarat sig relativt bra från brännskador och matförgiftning.. Just nu ligger alla i varsin häng matta och vilar middag på trogen pensioners manér!
I morse började riktigt bra vågor rulla in, och förhoppningsvis så bjuds det på lika bra surfing i Solnedgången ikväll.
Innan jag avslutar kan jag nämna att vi tagit fram en metod för att få kontakt med vackra damer på stranden,
vi tittar ut dom finaste flickorna för stunden och kommer på gemensamt på en konversation eller handling som ska utföras på tjejen / tjejerna i fråga. Sedan kör vi ett gris med o volleyboll och förloraren åker på att utföra det hela!
Det kan vara allt från att be dom smörja in ens rygg med solkärm till att försöka övertyga dom om att ens surfbräda blivit stulen av apor och avrunda det hela med att skriva sitt nummer i sanden om dom skulle få syn på en surfande apa!
Det har gått över förväntan hittills och alla utom Martin " sämst på gris " Lager tycker att leken är grym!
Thats all for now!!
Soo long, // James, France, Sebastian and Peer!
there at last
Nu är vi framme efter en lång travel session. Allt har gått bra och alla bagage följde med! Kommer med en längre update om några timmar och försöker lägga in några bilder trots otroligt segt internet.
bye!
