Här i Costa går livet sin gilla gång. Dagarna spenderas med rofylldhet och njutning som ledord - och i miljöer vi bara trodde fanns på film.
Efter att gemensamt tagit beslutet att lämna pensionärernas dygnsrytm bakom oss bestämde vi oss för att slå på stort och för första gången under resan bedriva festverksamhet. "Sebbe" Ghambary investerade i ett välsmakande vin från en av de många lokala vinodlingarna, vackert belägen på en bergstopp som får Torstorpeberg att framstå som en flatmacka i jämförelse, "Peer" och "James" valde också att stödja den lokala marknaden genom att införskaffa relativt stora mängder inhemsk öl. Jag, i detta sammanhang representerad av mitt alter ego "France", slog på stort och la mina colones på en lagom mängd Bacardi.
Dagen artade sig väl och runt fem-tiden var i princip hela Tranquilos societet nere på stranden för att tillsammans njuta av den alltid lika vackra solnedgången. Man kunde nästan ta på stämningen, och det bedrevs allt från volleybollspelande till en väl uppstyrd fotbollsmatch där vi från Skandinavien spelade 0-0 mot Centraleuropa. Lokal media beskrev matchen som den bästa och mest underhållande 0-0 matchen i landets historia.
Efter att tillsammans med härliga människor från USA, Kanada, Norge, Tyskland, Danmark, Schweiz, Australien m.m tagit del av ännu en makalöst vacker solnedgång drog vi oss uppåt mot Tranquilo för att dra igång festen. Vår sköna musikspelare (tack Biffen!) blev snabbt festens mittpunkt och alla ville höra just deras favorit spelas. James lämnade festen i ursinne när han nekades att spela Anna Books "ABC" på repeat resten av kvällen. Men efter lite push-talk från en engelsk kock var han snart på banan igen.
Timmarna rann iväg med ljudets hastighet, och plötsligt var det dags att glida bortåt mot kvällens huvudmål; flashiga nattklubben "D&N". Efter fem minuters smärtsam promenad (vem behöver skor?) var vi framme. Lätta i kroppen och fria i sinnet äntrade vi Costa Ricas motsvarighet till Moulin Rouge. Efter att ha spenderat lite tid i baren med några argentinska damer fick vi plötsligt syn på ett bekant ansikte. Alla kände igen honom men ingen mindes från var. Teorierna flödade: Jobbar han inte på JC i stan? (James) Är han inte hallåa på TV4? (France) Är det inte han vi träffade ute i Stockholm i somras? (Peer) Är det inte Stig från Stig´s cykel? (Sebastian). Efter att stirrat så ögonen snudd på ramlade av lyckades vi till slut konstatera att killen vi stod fem meter i från inte var någon hallåa på TV. Inte heller var han anställd på JC. Killen vi tittade på var Matt Damon, Matt Damon!!!
Ingen minns riktigt hur kontakten togs. Vi befann oss alla i något slags barnsligt rus - fullkomligt exalterade över att stå fem meter från en av världens kändaste skådespelare. Klart är dock att vi så småningom lyckades fiska upp hakan och bete oss som folk igen. Matt visade sig vara en riktigt skön snubbe som bjöd med oss upp på klubbens VIP-våning. Han berättade att han var i Costa Rica på semester och att han hyrt ett ställe i bergen, men tröttnat på ensamheten och isoleringen och bestämt sig för att gå och träffa lite "vanligt" folk. Det är ett beslut som vi är tacksamma för!
Kvällen rundades av framåt småtimmarna. Men dagen slutade inte där. Den kommer för alltid att finnas kvar i våra minnen. Som dagen då vi festade ihop med Matt Damon!
