kommatill

Canopy var malet i Monteverde. Langsta och hogsta i  Costa Rica sades det. Canopy som ar linbana i storre format. Hogt over marken glider man fasthangd i en karbinhake fran trad till trad genom djungeln. Forhoppingsvis far man en skymt av djur man normalt inte ser om inte annat en liten adrenalin kick.

Ditresan var en slingrig historia. Runt och over berg akte vi med varan Toyota. Packad till max och ater igen sex personer. Vi plus norskorna. Ingvild och Therese. Vi hade hjartat i halsgropen ett par ganger. Vagen vi valde var den kortaste men troligen inte den snabbaste. Det var smala och gropiga grusvagar utan staket eller vagracken. Hade det gatt illa kunde bilen latt hamnat 100m langre ner pa ett par sekunder. Sa vi tog det lungt nar vi fick moten. Utsikten har var dock underbar och den holl i sig i manga timmar. Vi blev stoppade i en checkpoint. Forvantade oss en boter. Vara nummerplatar hade skakats bort och vi var for manga i bilen. Therese tog plats pa baksatets golv. Kanske lite dumt i efterhand. Polismannen kikade in i bilen, skrev upp upp nummret vi hade fastklistrat pa vindrutan. Mannen i uniform kunde inte engelska sa han hamtade sin kollega. Detta kunde blivit ett av de roligaste klippen om vi vagat filma. Han stracker  da in huvudet och sager - repeat after me, Costa Rica is good- Vi gjorde som han sa och gapskrattade och akte tutandes vidare. Vi var inte alltid sakra pa om vi var pa ratt vag sa da och da fick vi stanna och fraga om hjalp. Det blev svarare och svarare att gora sig forstadd desto langre vi akte. Vid ett litet matstalle langs vagen stannade vi till och France hoppade ut ur bilen med kartan. Nar de fem forsta inte kunde hjalpa honom hamtade de da deras baste engelsktalande person. Han pekade da och sa - Go tventi maijls then ju se a sajn, turrn rajt. Artiga som vi ar tackade och bugade vi for hjalpen och brande vidare. 6 timmar 10 min hade vi kort 14 mil. Framme. Det var ingen som skrattade. Istallet svordomar och suckar. Canopyturen hade bara tva omgangar per dag och vi hade missat bada. Skit. Vi ville inte stanna en natt i Monteverde sa vi beslutade oss for att passa aventyret och styra soderut mot Jaco. En turiststad.
 
Vi korde igenom Jaco och stannade 10 min darifran vid playa Hermosa. Dar fastnade vi for en liten stuga pa stranden med tva vaningar, sex sangar och pool. 10 dollar per skalle. Som hittat.  Dagen darpa kl 11.40 efter ett par timmar pa stranden  springer vi  in i agaren. Han sparkar da ut oss, missnojda men vad skulle vi gora. Vi hade prutat ner fran 15 till 10 dollar. Och nu hade han ett sallskap som ville betala fullpris. Snallt nog ringde han till en kompis ett par hundra meter bort som lat oss bo for 12 dollar i ett penthouse. Plats for atta. Alltsa stort och rymligt. Plus for det fanns kabeltv och AC. Minus for ingen pool. Men ett uppkop i det stora hela.

Pa alla hjartans dag hade vi BBQ. Kyckling grillades. Vi passade da pa att overlamna en present i form av en hjartformad ballong till vara norskor. Allt gick som planerat. Vi spelade en karlekslat samtidigt som vi overlamnade presenten. Den hade dock gatt sonder. Men de fick gummiresterna. Tanken som raknas. Vi avslutade med en bonfire pa stranden och liggandes tittade vi pa stjarnorna. Vi kunde lokalisera Stora och lilla Karlavagnen, tvillingarna, polstjarnan, manen, de tre vise mannen och cassiopeja. Vi hann med att se tre stjarnfall. Ett av dem sag vi alla. Maste betyda nagot.

Efter missen med canopyn sa letar vi efter ersattade aktiviteter.
Bilder kommer, Hasta!