sammy o lagge
•
fan vad kallt det är :(
Last day in the BIG
Nu är vi framme vid sista dagen på resan. Vi sitter i hotell-lobbyn och lyssnar på skön hissmusik medan regnet öser där ute. Vi ska till flygplatsen om en stund men vi hinner med en liten sammanfattning av New York-vistelsen!
Vi kom fram på kvällen den femte, det låg snö på gatorna och man kände resterna av kylan från den stora snöstormen som hade dragit iväg några timmar tidigare. Vi tog en taxi till vårt hotell och blev positivt överraskade när det visade sig att det låg inom synhåll för Times Square! Vi checkade in och lämnade våra väskor och drog ner till Timpan för att känna på trycket. Det var en otrolig upplevelse, dock lite förtagen av den extrema kylan.
Morgonen därpå hade vi bestämt oss för att köra en riktig turist-dag! Alla drog på sig magväskorna, hängde kamerorna runt halsen och knäppte safarivästen över hawaii-skjortan. James fick dock ta lite lösare klädsel pga stor ömhet i hela kroppen då vi kört " gul bil" hela kvällen.
Första anhalten blev frihetsgudinnan som är belägen ett stycke ut i vattnet på sydvästra sidan av Manhattan. Fin, tyckte vi men rätt liten. Det kan ha berott på att den var en kilometer bort men vad vet vi.
Därefter vandrade vi en bit uppåt tills vi stötte på en stor byggarbetsplats mitt bland skraporna, Ground Zero. Därifrån gick vi till en äcklig ful stor oordnad rörig skitbutik som hette Century 21. När vi var klara där inne satte vi fart mot Wall Street. Mycket vackra byggnader och fina fotografier blev det.
Vi bestämde oss för att ta en fika i Chinatown, så vi hoppade in i en taxi och åkte förbi Brooklyn bridge mot Starbucks. Därifrån drog vi vidare till the Flat Iron Building. Riktigt häftig arkitektur och objekt för många snygga bilder även den.
Därmed hade vi betat av större delen av checklistan så vi tänkte att vi drar till hotellet och kollar på tv resten av resan.
De resterande två dagarna har vi gått omkring och utforskat staden ytterligare och bränt lite mer pengar på kläder och dylikt. Den bästa shoppingen hittar man på Fifth Avenue och Madison Avenue, vad vi har erfarit.
För övrigt har Martin varit på en NHL-match, nämligen Rangers vs. Bruins. Anledningen till att han gick själv var att alla andra var för snåla!
Vi har även varit ute och svirat lite grand på staden. Första utekvällen var vi på en klubb i the Meat Packing District. Klubben hette Cielo och dit hade vi blivit rekommenderade av vår PS Mechel på Armani Fifth Avenue. Svenska djn John Dahlbäck spelade där så det var en upplevelse värd pengarna.
Dagen efter hade vi stämt träff med söderbröderna som vi hade träffat på Tranquilo. Vi gick och spisade på Hooters, självklart bästa bordet.. not. Vi satt i ett hörn bakom ingången där vi inte kunde se en enda människa förutom dom som gick in och ut från toaletterna. Nåväl, kvällen blev bara bättre, vi satte kurs mot Chelsea, där vi var bjudna på en fest. Det var Geoffrey på Tom Ford som hade fixat in oss på denna penthouse-tillställning som vi hade höga förväntningar inför. Vi blev dock inte insläppta pga stockholmarnas bristande klädval och fortsatte istället mot Red Rock. Detta var söderbrödernas favorithak i NYC, där dom hade varit vid flertalet tillfällen på tidigare resor. När vi kom fram visade det sig dock att stället hade gått i konkurs. Ok, tänkte vi ock hoppade in i en limousin som antagligen var från tiden då Henry Ford fortfarande byggde bilar och fortsatte mot okänd destination i Soho. Där fanns det oändligt många barer och restauranger och vi slutade på ett koreanskt ställe där vi var dom enda vita männen bland ett hav av gult. An egg in reverse, helt enkelt. Väldigt trevlig plats och vi blev kvar till tretiden innan vi släntrade hemåt. Lyckad kväll?
Vi avslutade sightseeingen igår med att bestiga Top of the Rock, högsta byggnaden i Rockefeller Center. Mäkta angenämnt. 259 meter på 70 våningar.
Over and out.
Sista LA-bilderna
pb
Förresten har vårt gamla motell i LA varit med i Prison Break. Fräsigt!
Kändisar
När det bara var några dagar kvar i LA och den enda kända människan vi hade sett var nån skådis från serien Dexter som ingen sett förr, sprakade det till!
När vi var inne på burberry-butiken i Beverly Hills inträffade följande:
Kolla Gessle, säger Martin och Jesper tänker precis fälla en nedlåtande kommentar om frisyren i tron om att det är en amerikansk look-a-like när Per Gessle vänder sig om! Tjena läget? säger Arash och PG svarar, jo tack hur är det själva? och flinar lite. Skumt ställe att träffa en svensk kändis men angenämt ändock. Vi sprang senare på honom på Barneys en bit ner på gatan och fick ännu en hälsning så vi börjar känna oss ganska tajta med Pera.
Dagen efter detta hade vi köpt en Star Map och åkte på jakt efter stora feta rikemanshus. Det började lugnt med Eva Longorias och Charlize Therons hus, innan vi åkte vidare till Tom Cruise och Katie Holmes slott. När vi sedan hade letat upp David och Victoria Beckhams mansion i the hills parkerade vi bilen och gick ut för att fotografera lite. Det fanns egentligen inte mycket att se pga diverse häckar och murar men brevlådan och vägen upp till grinden blev heta objekt. Mitt i fotosessionen hörs ett larmljud och alla hoppar två meter upp i luften och löper tillbaka till bilen. Vi bränner iväg strax efter lägger sig en Mercedes i baken på oss. Vi är lite oroliga för att det är Vickan som har blivit ilsken på oss och jagar efter oss men ser till vår stora förvåning när bilen kör om oss på insidan att det är Samuel L Jackson som sitter i den! Vi stannar bredvid varandra vid ett rödljus och när vi vinkar gör han peace-tecknet och flinar innan han kör iväg fort som fan. Han vill ha race, tänker vi och Victor jagar efter. Det märks att Sammy bor här i krokarna för han kryssade mellan bilarna som om han befann sig i sin egen trädgård. Till slut kom han fram till sin destination och stannade till vid gatkanten och gick in på en restaurang. Martin hängde på och gled in för lite barhäng och snack om racet mm.
Det snackades om en liten get-together med PG , Sammy och oss men vi kunde tyvärr inte pga att vi skulle åka till NYC. Kanske en annan gång!
ciaoo
Sams bil
pix
Nu är vi i NYC!
Här är lite bilder från LA:
Cars (bilar)
Nu räcker det med hästar på resan. Vi har dumpat Mustangen och skaffat varsin ny bil!
San Diego
Vi är tillbaka från vackra och varma San Diego i LA nu. Så vi kör en liten sammanfattning av roadtripen!
Alla har blivit förkylda pga det befogade kravet av att åka utan tak på motorväg i fyra timmar, dessutom fick jag ock jesper (vi som satt bak) fått erfara att man kanske ska smörja in ansiktet även fast man inte är i Costa Rica..
Direkt när vi kom fram, åkte vi till ett fritidsområde i Mission Bay med oändliga gräsmattor och små vattenbukter. Där hade ett fyrtiotal svenskar samlats för att spela brännboll och vi var ju inte svåra! Därefter blev det lite käk, sen lite häng hos våra vänliga gästgivare pilotkillarna. Efter lite fotboll på stranden åkte vi till en bar för att äta och sedan gå ut, men alla var så trötta efter maten så det blev det inget med. Vi åkte hem och sov på golvet istället.
Dagen efter åkte vi till ett sjysst frukostställe i stadsdelen La Jolla som var otroligt fint, och sedan hann vi med att cruisa lite i downtown innan vi vände "hem" mot LA.
bye now // Arash
LA
Nu är vi i LA, åker en svång till San Diego imorgon bitti och sen kommer vi tillbaka hit dagen efter igen. Staden är lika underbar som man mindes den! Lite shopping har vi hunnit idag, nya shades för vissa och ny haircut för andra!
seeyaa
Bilder
Har kommer lite bilder till de senaste inlaggen.
Over n out, i saw a scout, he told me about a beer called stout
Fest
Idag ar det sista dagen har i Mal Pais. Vi aker tidigt i morgon mot huvudstaden San Jose for att flyga vidare till CALIII.
Darfor var vi tvungna att avsluta vistelsen har igar med en brakfest. Vi vandrade den langa langa backen upp till en lagenhet med oceanview, grill och AC! (i ett rum). Ett gang svenskar, britter och amerikaner har slagit sig samman och hyrt den istallet for att bo pa tranquilo. Billigare och mkt sjysstare!
Det var kanske tjugo pers allt som allt, och grundregeln var INGEN SVENSKA. Valdigt intressant att kora hela kvallen pa engelska, vi kanske rakade fuska lite men det gick ganska bra! Vi kom dit runt sju och eftersom det var bbq sa hade vi planerat att gora lite sandwiches. Vi hade med oss baguetter, kycklingfileer, tomater och stora mangder lok. Det blev sadar.. Broden blev svarta, kycklingen tog typ tva timmar att grilla och loken ats ra. Men alla var sa hungriga att det inte spelade nan roll.
Efter den nagot misslyckade maltiden, blev det spel. Ett kortspel som heter ring of fire, jakligt underhallande och fyllande. Tiden gick galet fort och helt plotsligt var klockan halv tva. Vi skulle ju ga ut pa strandklubben DnN sa det blev lite brattom. Ganska runda om fotterna vandrade vi da bort dit och avlsutade kvallen med dans, drinkar och, for vissa, medhjalp till stold och vallande till skrubbsar. Men det ar en annan historia...
Hors! ciaoo
Darfor var vi tvungna att avsluta vistelsen har igar med en brakfest. Vi vandrade den langa langa backen upp till en lagenhet med oceanview, grill och AC! (i ett rum). Ett gang svenskar, britter och amerikaner har slagit sig samman och hyrt den istallet for att bo pa tranquilo. Billigare och mkt sjysstare!
Det var kanske tjugo pers allt som allt, och grundregeln var INGEN SVENSKA. Valdigt intressant att kora hela kvallen pa engelska, vi kanske rakade fuska lite men det gick ganska bra! Vi kom dit runt sju och eftersom det var bbq sa hade vi planerat att gora lite sandwiches. Vi hade med oss baguetter, kycklingfileer, tomater och stora mangder lok. Det blev sadar.. Broden blev svarta, kycklingen tog typ tva timmar att grilla och loken ats ra. Men alla var sa hungriga att det inte spelade nan roll.
Efter den nagot misslyckade maltiden, blev det spel. Ett kortspel som heter ring of fire, jakligt underhallande och fyllande. Tiden gick galet fort och helt plotsligt var klockan halv tva. Vi skulle ju ga ut pa strandklubben DnN sa det blev lite brattom. Ganska runda om fotterna vandrade vi da bort dit och avlsutade kvallen med dans, drinkar och, for vissa, medhjalp till stold och vallande till skrubbsar. Men det ar en annan historia...
Hors! ciaoo
Action
Samma vatten men olika strander. Har vid Hermosa ar vattnet mer aggresivt vilket resulterar i starkare och hogre vagor. Bra for surfare. Roligt for oss ocksa. Det fick vi kanna pa. Vid turiststrander finns om inte livraddare i alla fall en flagga med olika farger likt farger pa skyltar i skidanlaggningar som visar svarighetsgraden for backarna. Svaga strommar en gron, starka en svart.
Eftersom turismen inte pa allvar slagit igenom har finns darfor inget av detta.
Tre meters vagorna skoljde in med jamna mellanrum. Perfekta intervaller sa vi kan pusta ut och vara redo for nasta. Nar vattnet var brunt ett par meter langre ut ville da James minnas att det blev grunt igen sa vi tog och dit. Har kunde vi absolut inte sta, inte ens pa ta. Nar vi da vande oss om upptakte vi att vi var 200 meter fran stranden. Vi hade sugits ut av strommarna. Med karakteristiska simtag kampade vi pa. Det hande inget nar vi simmade snarare tvart om. Vi drevs langsamt utat. Snallt nog kom ett par surfare till os med sina brador och hjalpte oss in. Hade kunnat bli tufft pa egen hand.
Varan roadtripp ar nu slut och vi har lamnat tillbaka bilen. Vi har ocksa sagt hej da till Therese och Ingvild som har fortsatt sin resa till Nicuaragua. Kandes lite tungt nar vi skiljdes at.
Vi ar tillbaka i Mal pais dar vi startade och bor pa samma stalle som forut, Tranquilo. 45 minuter harifran ligger Montezuma dar finns ocksa vattenfall som ska vara varda att se. Efter att ha provat pa att rida valde vi nu ett lite bekvamare och snabbare satt att ta oss fram pa. Vi har fortfarande kanningar i baken fran allt skumpande i hastsadlarna. Motordrivet. Haftigt. 4hjulingar tar sig fram utmarkt har. Vi blev dock lite besvikna nar det inte var gashandtag, utan bara en knapp. Hade varit roligare att vrida gasen i botten. Jag Peer kom dock inte sa himla langt. Efter mindre an en km fastnade jag i vagkanten och styret slog tillbaka sa min vanstrahand vek sig. Illamaendes och tankar i hjarnan att behova tillbringa resten av resan med gips gjorde mig radd. Skjutsad till en lakare fick jag en snabb diagnos. Ej bruten. Med is och bandage fortsatte vi. Satt nu bakom Sebastian, utmarkt forare. Var dock lite nervos da jag vet om att han voltade forra aret. Nar vi kom fram var vi dammiga till tusen. Alla utom James. Varfor? Jo han akte forst och sladdade konstant och efter sig foljde ett moln sa sikten var begransad. Pa vagen sag vi dock en apfamilj. Med skrikande laten lat de som riktiga monster. Dokumenterades med en video och ett par bilder.
Det fanns tre stora vattenfall a 4, 12 och 22 meter. En fin syn mitt i djungeln. Skont var det att svalka sig efter en halvtimmas vandring. Lianer gjorde badandet roligare. Pa tarsan maner svingade vi oss ut i plurret. James och Sebastian visade mest akrobatisk talang. James och jag provade ocksa att hoppa fran 12 meters fallet. Skon kansla.
Hungriga som dovhjortar tog vi 4hjulingarna och korde till narmsta resturang dar det bestalldes in pizza. Narr gjordes da av James keps han snallt fatt lana av Anne-Marthe. En snall sot norsk jenta som foljde med oss pa turen. Kepsen var cool och samtidigt ful. Kopt i USA for en dollar. Skrattet avtogs fort da vi markte att en bordsgranne hade en likadan keps. Peer forsokte da radda upp situationen genom att dra den lite sarkastiska kommentaren "Du kan rakna med att fa vanta tva timmar med att fa in maten, vi vantade lange" Komiskt nog tog det inte langre an 30 sekunder innan hans mat stod pa bordet.
Till sist vill vi gratulera Jerusalemsforeningen for flickor till de 1000 riksdaler de inkasserade av de flitiga damerna i Risinge Doverstorps kyrkliga sykrets.
Ett extra tack till styrelsen bestaende av Alva Svensson ordf, Gun-Britt Eklof sekreterare och Asta Karlsson, kassor . You rock Girls!
Bilder kommer
Peer
Ridning
Hola amigos!
Nar vi nu ater fatt tillgang till ett nagorlunda fungerande internet har vi ocksa aterfatt vara ambitioner gallande att halla bloggen lite mer kontuinerligt uppdaterad. Peer-Beer producerade under gardagen aterigen ett mycket hogkvalitativt inlagg och tanken ar att jag, alias Trance France, idag ska forsoka gora detsamma.
Nar vi vaknade pa sondagen gjorde vi det med nervositet och forvantan. Vi hade dagen innan tagit ett beslut om att vi skulle testa pa hastridning och aven lyckats boka in en tur med start kl 14.00 pa stranden. James - den erfarne i sallskapet - hade bjudit pa en kort genomgang om ridningens historia och aven med hjalp av hyrd whiteboard och dia-bilder forsokt lara oss varenda del pa hastens bitiga kropp. Var nervositet gjorde dock att informationen, till James stora besvikelse, forsvann lika fort som den kom in. Ett par timmare senare, nar solen stod som allra hogst pa himlen och temperaturen lag runt 40 grader, tog vi den 50 meter langa promenaden ner mot stranden. Over de vajande palmerna flog gigantiska papegojor, och vagorna slog med valdsam frenesi mot den knallvita stranden. Nu kor vi!
Sebastian tog sig aran att valja hast forst, och valde att inte helt rutinerat ta den storsta pjasen. Sjalv akte man pa nitlotten och tvingades spendera de tva foljande timmarna med en sjukpensionar som svankade sa mycket att magen slapade i backen. James fick en jamforelsevis fin hingst som enligt guidens egna utsago vunnit en hel del travlopp. Peer fick en grasprangd skonhet som han direkt dopte till Douglas och i samma veva sig sjalv till Lucky Luke...
Farden borjade helt ofrivilligt da hastarna pa eget maner valde att ge sig av langst stranden. Helt utan instruktioner for vi fram mitt bland sufare och sandslott, in pa en liten grusvag for att sedan helt plotsligt befinna oss mitt pa Costa Ricas storsta vag. Highway, Autostrada, Autobahn - you name it! I ren panik och med guidens vral i bakgrunden forsokte vi manovrera hastarna at hoger, och det hela slutade med att vi gick tre i bredd och tog upp hela hogerfilen. Som av en valsignelse kom det dock inga bilar - och vi kunde med hjartat i halsgropen borja var fard upp mot berget.
James visade imponerande kvaliteer och med bestamd hand forde han sin hingst upp mot toppen. Sebastian sag ut som en pygme hogst upp pa Mount Everest och Peer Beer forsokte hundra meter bakom alla andra skjuta ihjal flugor med sin luftpistol. Sjalv skrapade jag gang pa gang i knana i grusvagen och forsokte med alla muskler i kroppen fa upp hasten for den allt brantare vagen. Historien hade artat sig sa illa att jag fick agera hast pa grund av sjukpensionarens bristande fysiska status. Val uppe pa bergstoppen mottes vi av en hanforande utsikt over hela Haco och Playa Hermosa. Fantastiskt!
Nervagen gick betydligt smidigare och snart befann vi oss aterigen pa motorvagen. Denna gang var vi battre forberedda och skrittade elegant over den vag som for bara nagon timme tidigare hade brett ut sig som en elak tornado. Med stolthet i kroppen (las overmod) gled vi ner mot stranden dar vi borjat var fard. James galopperade ivag langst strandkanten medan vi andra var lite mer avvaktande. Sebastian, vars hast var sa stor att han for att inte drabbas av hojdskrack anvande sig av kikare under hela turen, borjade rora sig lite latt framat. Peer, som antligen kommit ifatt oss andra och for stunden fokuserat pa annat an sin latsas-pistol, ville inte vara samre och borjade trava framat. Sen vet jag inte vad som gick snett. Plotsligt borjade samtliga hastar galoppera vilt at alla hall och hoppade likt Ferdinand pa julafton. Styra var inte att tanka pa eftersom all kraft och energi gick at for att halla sig kvar pa dessa scitzofrena skapelser jag tidigare kallat hastar. Douglas drog ivag at hoger mot ett vattendrag, och innan Peer visste ordet av var hasten nere och vande i vattnet. Guiden forsokte med alla sina rostresurser, och genom att branna av frasen "to the left, to the left'' gora Peer inforstadd med att han skulle rora sig at vanster. Nar detta inte lyckades byttes frasen ut till en spansk visa med inte riktigt samma vanliga innehall. Pa nagot satt lyckades vi aterfa kontrollen over hastarna och kunde till och med till folkets jubel avslutningsvis bjuda pa lite stopsig galopp..!
Till sist; Ni som foljt oss har pa bloggen och tagit del av vara aventyr pa andra sidan jordklotet lar ju inte ha missat att vi for ett par veckor sedan traffade Mattt Damon. Nu kan vi med stor gladje beratta att vi forfogar over ett signerat idolkort av stjarnan. Generosa som vi ar kommer vi att erbjuda kortet till den person som skriver den roligaste kommentaren pa bloggens kommentatorsfalt. Sa kom igen nu, befria er komikerdjavul och lat oss ta del av vad den har att erbjuda!
Tack vare okat antal lasare (tack tack) sa har vi kommit over ett antal biobiljetter till Gota Kanal III som kommer ut senare i ar. For att vinna dessa biljetter behover du endast bidra med en gissning pa foljande fraga: Hur manga milliliter solkram har vi hittils gjort av med under resans gang? Utslagsfraga publiceras vid behov.
Ta det lugnt dar hemma sa hors vi!
Nar vi nu ater fatt tillgang till ett nagorlunda fungerande internet har vi ocksa aterfatt vara ambitioner gallande att halla bloggen lite mer kontuinerligt uppdaterad. Peer-Beer producerade under gardagen aterigen ett mycket hogkvalitativt inlagg och tanken ar att jag, alias Trance France, idag ska forsoka gora detsamma.
Nar vi vaknade pa sondagen gjorde vi det med nervositet och forvantan. Vi hade dagen innan tagit ett beslut om att vi skulle testa pa hastridning och aven lyckats boka in en tur med start kl 14.00 pa stranden. James - den erfarne i sallskapet - hade bjudit pa en kort genomgang om ridningens historia och aven med hjalp av hyrd whiteboard och dia-bilder forsokt lara oss varenda del pa hastens bitiga kropp. Var nervositet gjorde dock att informationen, till James stora besvikelse, forsvann lika fort som den kom in. Ett par timmare senare, nar solen stod som allra hogst pa himlen och temperaturen lag runt 40 grader, tog vi den 50 meter langa promenaden ner mot stranden. Over de vajande palmerna flog gigantiska papegojor, och vagorna slog med valdsam frenesi mot den knallvita stranden. Nu kor vi!
Sebastian tog sig aran att valja hast forst, och valde att inte helt rutinerat ta den storsta pjasen. Sjalv akte man pa nitlotten och tvingades spendera de tva foljande timmarna med en sjukpensionar som svankade sa mycket att magen slapade i backen. James fick en jamforelsevis fin hingst som enligt guidens egna utsago vunnit en hel del travlopp. Peer fick en grasprangd skonhet som han direkt dopte till Douglas och i samma veva sig sjalv till Lucky Luke...
Farden borjade helt ofrivilligt da hastarna pa eget maner valde att ge sig av langst stranden. Helt utan instruktioner for vi fram mitt bland sufare och sandslott, in pa en liten grusvag for att sedan helt plotsligt befinna oss mitt pa Costa Ricas storsta vag. Highway, Autostrada, Autobahn - you name it! I ren panik och med guidens vral i bakgrunden forsokte vi manovrera hastarna at hoger, och det hela slutade med att vi gick tre i bredd och tog upp hela hogerfilen. Som av en valsignelse kom det dock inga bilar - och vi kunde med hjartat i halsgropen borja var fard upp mot berget.
James visade imponerande kvaliteer och med bestamd hand forde han sin hingst upp mot toppen. Sebastian sag ut som en pygme hogst upp pa Mount Everest och Peer Beer forsokte hundra meter bakom alla andra skjuta ihjal flugor med sin luftpistol. Sjalv skrapade jag gang pa gang i knana i grusvagen och forsokte med alla muskler i kroppen fa upp hasten for den allt brantare vagen. Historien hade artat sig sa illa att jag fick agera hast pa grund av sjukpensionarens bristande fysiska status. Val uppe pa bergstoppen mottes vi av en hanforande utsikt over hela Haco och Playa Hermosa. Fantastiskt!
Nervagen gick betydligt smidigare och snart befann vi oss aterigen pa motorvagen. Denna gang var vi battre forberedda och skrittade elegant over den vag som for bara nagon timme tidigare hade brett ut sig som en elak tornado. Med stolthet i kroppen (las overmod) gled vi ner mot stranden dar vi borjat var fard. James galopperade ivag langst strandkanten medan vi andra var lite mer avvaktande. Sebastian, vars hast var sa stor att han for att inte drabbas av hojdskrack anvande sig av kikare under hela turen, borjade rora sig lite latt framat. Peer, som antligen kommit ifatt oss andra och for stunden fokuserat pa annat an sin latsas-pistol, ville inte vara samre och borjade trava framat. Sen vet jag inte vad som gick snett. Plotsligt borjade samtliga hastar galoppera vilt at alla hall och hoppade likt Ferdinand pa julafton. Styra var inte att tanka pa eftersom all kraft och energi gick at for att halla sig kvar pa dessa scitzofrena skapelser jag tidigare kallat hastar. Douglas drog ivag at hoger mot ett vattendrag, och innan Peer visste ordet av var hasten nere och vande i vattnet. Guiden forsokte med alla sina rostresurser, och genom att branna av frasen "to the left, to the left'' gora Peer inforstadd med att han skulle rora sig at vanster. Nar detta inte lyckades byttes frasen ut till en spansk visa med inte riktigt samma vanliga innehall. Pa nagot satt lyckades vi aterfa kontrollen over hastarna och kunde till och med till folkets jubel avslutningsvis bjuda pa lite stopsig galopp..!
Till sist; Ni som foljt oss har pa bloggen och tagit del av vara aventyr pa andra sidan jordklotet lar ju inte ha missat att vi for ett par veckor sedan traffade Mattt Damon. Nu kan vi med stor gladje beratta att vi forfogar over ett signerat idolkort av stjarnan. Generosa som vi ar kommer vi att erbjuda kortet till den person som skriver den roligaste kommentaren pa bloggens kommentatorsfalt. Sa kom igen nu, befria er komikerdjavul och lat oss ta del av vad den har att erbjuda!
Tack vare okat antal lasare (tack tack) sa har vi kommit over ett antal biobiljetter till Gota Kanal III som kommer ut senare i ar. For att vinna dessa biljetter behover du endast bidra med en gissning pa foljande fraga: Hur manga milliliter solkram har vi hittils gjort av med under resans gang? Utslagsfraga publiceras vid behov.
Ta det lugnt dar hemma sa hors vi!
Update!
Canopy var malet i Monteverde. Langsta och hogsta i Costa Rica sades det. Canopy som ar linbana i storre format. Hogt over marken glider man fasthangd i en karbinhake fran trad till trad genom djungeln. Forhoppingsvis far man en skymt av djur man normalt inte ser om inte annat en liten adrenalin kick.
Ditresan var en slingrig historia. Runt och over berg akte vi med varan Toyota. Packad till max och ater igen sex personer. Vi plus norskorna. Ingvild och Therese. Vi hade hjartat i halsgropen ett par ganger. Vagen vi valde var den kortaste men troligen inte den snabbaste. Det var smala och gropiga grusvagar utan staket eller vagracken. Hade det gatt illa kunde bilen latt hamnat 100m langre ner pa ett par sekunder. Sa vi tog det lungt nar vi fick moten. Utsikten har var dock underbar och den holl i sig i manga timmar. Vi blev stoppade i en checkpoint. Forvantade oss en boter. Vara nummerplatar hade skakats bort och vi var for manga i bilen. Therese tog plats pa baksatets golv. Kanske lite dumt i efterhand. Polismannen kikade in i bilen, skrev upp upp nummret vi hade fastklistrat pa vindrutan. Mannen i uniform kunde inte engelska sa han hamtade sin kollega. Detta kunde blivit ett av de roligaste klippen om vi vagat filma. Han stracker da in huvudet och sager - repeat after me, Costa Rica is good- Vi gjorde som han sa och gapskrattade och akte tutandes vidare. Vi var inte alltid sakra pa om vi var pa ratt vag sa da och da fick vi stanna och fraga om hjalp. Det blev svarare och svarare att gora sig forstadd desto langre vi akte. Vid ett litet matstalle langs vagen stannade vi till och France hoppade ut ur bilen med kartan. Nar de fem forsta inte kunde hjalpa honom hamtade de da deras baste engelsktalande person. Han pekade da och sa - Go tventi maijls then ju se a sajn, turrn rajt. Artiga som vi ar tackade och bugade vi for hjalpen och brande vidare. 6 timmar 10 min hade vi kort 14 mil. Framme. Det var ingen som skrattade. Istallet svordomar och suckar. Canopyturen hade bara tva omgangar per dag och vi hade missat bada. Skit. Vi ville inte stanna en natt i Monteverde sa vi beslutade oss for att passa aventyret och styra soderut mot Jaco. En turiststad.
Vi korde igenom Jaco och stannade 10 min darifran vid playa Hermosa. Dar fastnade vi for en liten stuga pa stranden med tva vaningar, sex sangar och pool. 10 dollar per skalle. Som hittat. Dagen darpa kl 11.40 efter ett par timmar pa stranden springer vi in i agaren. Han sparkar da ut oss, missnojda men vad skulle vi gora. Vi hade prutat ner fran 15 till 10 dollar. Och nu hade han ett sallskap som ville betala fullpris. Snallt nog ringde han till en kompis ett par hundra meter bort som lat oss bo for 12 dollar i ett penthouse. Plats for atta. Alltsa stort och rymligt. Plus for det fanns kabeltv och AC. Minus for ingen pool. Men ett uppkop i det stora hela.
Pa alla hjartans dag hade vi BBQ. Kyckling grillades. Vi passade da pa att overlamna en present i form av en hjartformad ballong till vara norskor. Allt gick som planerat. Vi spelade en karlekslat samtidigt som vi overlamnade presenten. Den hade dock gatt sonder. Men de fick gummiresterna. Tanken som raknas. Vi avslutade med en bonfire pa stranden och liggandes tittade vi pa stjarnorna. Vi kunde lokalisera Stora och lilla Karlavagnen, tvillingarna, polstjarnan, manen, de tre vise mannen och cassiopeja. Vi hann med att se tre stjarnfall. Ett av dem sag vi alla. Maste betyda nagot.
Efter missen med canopyn sa letar vi efter ersattade aktiviteter.
Bilder kommer, Hasta!
Ditresan var en slingrig historia. Runt och over berg akte vi med varan Toyota. Packad till max och ater igen sex personer. Vi plus norskorna. Ingvild och Therese. Vi hade hjartat i halsgropen ett par ganger. Vagen vi valde var den kortaste men troligen inte den snabbaste. Det var smala och gropiga grusvagar utan staket eller vagracken. Hade det gatt illa kunde bilen latt hamnat 100m langre ner pa ett par sekunder. Sa vi tog det lungt nar vi fick moten. Utsikten har var dock underbar och den holl i sig i manga timmar. Vi blev stoppade i en checkpoint. Forvantade oss en boter. Vara nummerplatar hade skakats bort och vi var for manga i bilen. Therese tog plats pa baksatets golv. Kanske lite dumt i efterhand. Polismannen kikade in i bilen, skrev upp upp nummret vi hade fastklistrat pa vindrutan. Mannen i uniform kunde inte engelska sa han hamtade sin kollega. Detta kunde blivit ett av de roligaste klippen om vi vagat filma. Han stracker da in huvudet och sager - repeat after me, Costa Rica is good- Vi gjorde som han sa och gapskrattade och akte tutandes vidare. Vi var inte alltid sakra pa om vi var pa ratt vag sa da och da fick vi stanna och fraga om hjalp. Det blev svarare och svarare att gora sig forstadd desto langre vi akte. Vid ett litet matstalle langs vagen stannade vi till och France hoppade ut ur bilen med kartan. Nar de fem forsta inte kunde hjalpa honom hamtade de da deras baste engelsktalande person. Han pekade da och sa - Go tventi maijls then ju se a sajn, turrn rajt. Artiga som vi ar tackade och bugade vi for hjalpen och brande vidare. 6 timmar 10 min hade vi kort 14 mil. Framme. Det var ingen som skrattade. Istallet svordomar och suckar. Canopyturen hade bara tva omgangar per dag och vi hade missat bada. Skit. Vi ville inte stanna en natt i Monteverde sa vi beslutade oss for att passa aventyret och styra soderut mot Jaco. En turiststad.
Vi korde igenom Jaco och stannade 10 min darifran vid playa Hermosa. Dar fastnade vi for en liten stuga pa stranden med tva vaningar, sex sangar och pool. 10 dollar per skalle. Som hittat. Dagen darpa kl 11.40 efter ett par timmar pa stranden springer vi in i agaren. Han sparkar da ut oss, missnojda men vad skulle vi gora. Vi hade prutat ner fran 15 till 10 dollar. Och nu hade han ett sallskap som ville betala fullpris. Snallt nog ringde han till en kompis ett par hundra meter bort som lat oss bo for 12 dollar i ett penthouse. Plats for atta. Alltsa stort och rymligt. Plus for det fanns kabeltv och AC. Minus for ingen pool. Men ett uppkop i det stora hela.
Pa alla hjartans dag hade vi BBQ. Kyckling grillades. Vi passade da pa att overlamna en present i form av en hjartformad ballong till vara norskor. Allt gick som planerat. Vi spelade en karlekslat samtidigt som vi overlamnade presenten. Den hade dock gatt sonder. Men de fick gummiresterna. Tanken som raknas. Vi avslutade med en bonfire pa stranden och liggandes tittade vi pa stjarnorna. Vi kunde lokalisera Stora och lilla Karlavagnen, tvillingarna, polstjarnan, manen, de tre vise mannen och cassiopeja. Vi hann med att se tre stjarnfall. Ett av dem sag vi alla. Maste betyda nagot.
Efter missen med canopyn sa letar vi efter ersattade aktiviteter.
Bilder kommer, Hasta!
